BLOGG

Rekommendationer för TLC

Rekommendationer för att organisera ett kollegialt lärande

Siobhan Leahy & Dylan Wiliam (2009) även utvecklat ett antal rekommendationer för skolor som vill arbeta med lärgrupper för gemensamt lärande (Teacher Learnings Communities) och implementera en modell för professionellt utvecklingsarbete (vid införandet av formativ bedömning). Mötesfrekvensenrekommenderas till en gång månadsvis då två veckointervall var för kort för att genomföra förändringar och sex veckor för långt då förändringsprocessen riskerades att urholkas. Minsta tilltänkta mötestidrekommenderas till minst 75 minuter deltagarantalet i lärgrupperna till minst åtta personer och max tolv personer för att alla deltagare skall få möjlighet att redovisa sitt arbete från den egna undervisningen. Vad gäller lärgruppens sammansättning så rekommenderas heterogena grupper bestående av minst en kollega med samma ålders- eller ämnesspecialisering för varje medlem.

Leahy och Wiliam (2009) har även utarbetat rekommendationer för en ”standardstrutkur” för mötena som bygger på sex återkommande aktiviteter (stående agenda) för varje möte för att deltagarna i lärgrupperna vet vilka punkter som skall avhandlas och vilka olika roller deltagarna har under mötet. Mötesstruktur

  1. Introduktion (5 minuter)
  2. Startaktivitet (5 minuter)
  3. Feedback (25 minuter)
  4. Nytt lärande (20 minuter)
  5. Personlig aktionsplanering (15 minuter)
  6. Sammanfattning av lärande (5 minuter)

I nästa blogginlägg kommer vi att beskriva VAD forskningen säger kännetecknar en yrkesskicklig och professionell lärare, som i sin tur bedriver en framgångsrik undervisning och olika klassrumsnära rön kopplat till framgångsfaktorer i undervisning för att arbeta med kollegialt lärande och lärares professionsutveckling i klassrummet.Vill ni initiera arbetet med lokala skol-och kompetensutvecklingsinsatser inom kollegialt lärande rekommenderar vi att ni tar del av vårt SKOL-koncept. För mer information och våra utbildningsinsatser är ni välkomna att kontakta oss.

Från individuellt till kollegialt lärande

Välkommen till en bloggserie om kollegialt lärande. I en bloggserie på tre inlägg vill jag belysa VARFÖR utvecklings- och förändringsprocesser bör bedrivas genom ett kollegialt lärande, VAD säger forskningen och HUR man kan initiera och organisera det kollegiala lärandet.

Forskning har visat att läraren är den enskilt viktigaste faktorn för elevernas måluppfyllelse. I den svenska skoldebatten pågår en diskussion om tillgången på behöriga lärare, söktrycket och kvaliteten på befintliga lärarutbildningar och i dagarna kom även OECD med sin rapport om den svenska skolan. Den politiska debatten har tidigare präglats av fler nationella prov, tidigare betyg, ordning och arbetsro, högre lärarlöner och mindre administration som en lösning på de sjunkande resultaten i svensk skola. Mycket lite fokus riktas mot de påverkansfaktorer som har störst effekt på elevernas studieresultat, och som påverkar elevernas lärande mest, den faktiska undervisningen i klassrummet.

Forskaren John Hattie menar att vi tidigare riktat stort fokus på yttre skolstrukturella faktorers betydelse exemeplvis elevernas socioekonomiska bakgrund, föräldrarnas utbildningsnivå, ekonomiska resurser, klasstorlek och tillgång till fria skolval. Det är faktorer som har stor effekt på elevernas studieresultat om man tittar på Hatties effektforskning, men det är faktorer som lärarna inte direkt kan påverka . I den svenska skoldebatten riktas det allt för sällan fokus på faktorer i klassrummet och specifikt sådant som har att göra med själva undervisningen och det som lärare faktiskt direkt kan påverka. Hattie menar att lärare tidigare inte riktat fokus på sitt eget lärande, utan mer tid med att tala om för eleverna hur de ska arbeta, men talar allt mindre om vad de ska lära sig.

Stark kultur och lärotradition av läraren som ensam varg

Den svenska skolan har haft en stark tradition av ”stängda” klassrum. En skolkultur som präglats av att förskolechefer, rektorer, pedagoger och lärarkollegiet inte skall involveras i den enskilda lärarens arbete och vad som sker innanför klassrummet väggar och i den befintliga undervisningen. Lärare har historiskt sett varit ett ganska ensamt yrke där de enskilt suttit och reflekterat över elevers studieresultat från undervisningen i klassrummet. Reflektionsprocessen har skett på det individuella planet och har tidigare varit en personligt avgränsad angelägenhet, isolerad från de övriga lärarkollegiet. För att utveckla lärares professionella lärande och utveckling behöver lärarna öppna upp sina klassrum och deras reflektionsprocess integreras i det kollegiala lärandet och erfarenhetsutbytet för att synliggöras och därmed göras tillgängliga för hela lärarkollegiet.

Top-down eller bottom up?

Skolan har tidigare haft en stark tradition av att förändrings- och utvecklingsarbete initierats uppifrån och ett utifrånperspektiv från förvaltnings- eller ledningsnivå som en konsekvens av yttre faktorer så som politisk beslut. Allt för sällan initieras ett förändrings- och utvecklingsarbete som präglas av ett underifrån och inifrånperspektiv som fokuserar på skolans interna faktorer och lärarnas inre motivation. Hans-Åke Sherp diskuterar i sin bok Lärandebaserad skolutveckling att den traditionella “top-down”styrkjedjan för utvecklings- och förändringsprocesser  i har präglats av en utifrån styrning och ett uppifrånperspektiv som bygger på yttre motivation. Läraren ses som en utförare och utvecklas genom ett individuellt lärande i en görandekultur. I “bottom up” styrkjedja präglas utvecklings- och förndringsproceser av en inifrån styrning och underifrånperspektiv och bygger på inre motivation med läraren som medskapare i ett kollegialt lärande som präglas av en lärandekultur. Dylan William menar att top-down modeller för kompetensutveckling sällan får de önskade effekterna. Lärarna prövar de nya undervisningsmetoderna i sin undervisning men ofta så har dessa en relativt låg effekt då lärare och skolor har helt olika förutsättningar. William menar vidare att om lärarna själva får vara delaktiga i utformandet av deras professionella lärande och utveckling. Då kommer det med allt större sannolikhet att fungera.

Rektors roll och fokus på det pedagogiska ledarskapet

Det är alltså viktigt vem det är som tar initiativ till ett förändrings- och utvecklingsarbete och vilken möjlighet till delaktighet och handlingsutrymme som ges för lärarna. Lika viktigt är det att avsätta tid och resurser för förändrings- och utvecklingsarbetet genom regelbundna formella och informella möten. Det pedagogiska ledarskapet och rektorns roll att delta och engagera sig förändrings- och utvecklingsarbetet är avgörande för hur väl lärarkollegiet lyckas. Rektorn måste se sina medarbetare som sin klass likväl som lärare har sin klass och skapa förutsättningar för att organisera lärarnas professionella lärande och utveckling.

Politiker, förvaltning och ledningsrupper måste visa i handling att de prioriterar lärarnas professionella lärande och de förändrings- och utvecklingsprocesser som initieras. Rektors främsta och primära uppgift borde vara att se sin klass av medarbetare utvecklas för att eleverna i sin tur skall få en möjlighet att utvecklas så långt som möjligt, både som individer och kunskapsmässigt. Tyvärr bortprioriteras det pedagogiska ledarskapet pga rektorns arbetsbörda av administrativa uppgifter och möten. Denna utmaning beskriv mycket bra av Rektor Elsemarie Hallqvist i hennes blogg.

Rektorns behöver ta sitt ansvar för att i samråd med sin klass skapa förutsättningar och möjligheter för att organisera lärgruppsmöten, lärande besök (askultationer), lärande samtal i ett kollegialt lärande. Rektorn behöver tillsammans med sin klass utveckla en gemensam pedagogisk vision och verksamhetsidé som kan genomsyrar skolans utvecklings- och förändringsprocesser. Arbets- och samtalsklimat behöver präglas av öppenhet och lyhördhet där meningsskiljaktigheter och motstånd ses som en tillgång och grunden för att utmana den rådande skolkulturens normer och värderingar. Det är viktigt att som rektor hålla i, hålla ut och hålla kvar vid de utvecklings- och förändringsprocesser som initierats. Annars är risken att man blir vad Hans-Åke Sherp kallar för en ”kängruskola” som hoppas från projekt till projekt. Forskning visar att de skolor som lyckas utveckla en struktur för lärares professionella lärande och det kollegiala lärandet kunde se effekter redan efter åtta månader och efter tre år kunde man se mycket positiva effekter på elevernas studieresultat. Även de personer som gjorde ett visst motstånd visar stora positiva effekter för att de såg att arbetet gav synergieffekter på deras undervisning vilket underlättade deras arbete.

Kollektiva eller individuella skol- och kompetensutvecklingsinsatser?

Det finns relativt lite forskning som visar på att individuella fortbildningsinsatser för lärare har positiv effekt på elevernas studieresultat. Det finns desto fler starka bevis på att den kollegiala fortbildningen påverkar eleverna och kollegiets lärande positivt. Helen Timperley pratar om ett paradigmskifte inom hela fortbildningskulturen. Skolor har många gånger valt att satsa på traditionella fortbildningsinsatser där man bjuder in externa föreläsare. Lärare sitter passivt och lyssnar utan att arbetet följs upp med kollegiala reflektioner och diskussioner.  Många gånger så sker dessa ”inspirationsföreläsningar” utifrån helt andra ekonomiska, organisatoriska och tidsmässiga förutsättningar än den enskilda skolan.  Lärare skickas iväg på externa fortbildningstillfällen där de nya kunskaperna ofta stannar hos den enskilda läraren. Nya metoder, modeller eller pedagogiska verktyg som presenteras vid fortbildningsinsatser som sällan följs upp eller implementeras för att alla skolor och lärare har olika förutsättningar för att lyckas. De nyvunna kunskaperna följs ofta upp av rektor genom att fråga hur utbildningen var och blir sällan en tillgång för kollegiet. Forskning från bland annat Helen Timperley visar dock att det kollegiala lärandet och ett kollegialt erfarenhetsutbyte leder till större förändringar av kvalitén i lärarnas undervisning. Timperley menar att skol- och kompetensutvecklingsinsatser borde utgå från vilken effekt den får för elevernas lärande och studieresultat, inte på hur lärarens färdigheter utvecklas. Hon menar att lärares fortbildningsinsatser behöver utgå från lärares behov av att veta, inte någon annan persons behov av att berätta.

Paradigmskifte och nya arenor för professionella lärande och utveckling

Idag kan vi se en ny form av skol- och kompetensutveckling av informellt lärande som växer fram och via sociala medier. Då pratar man om det utvidgade kollegiet. På facebook finns det en rad olika grupper där lärare diskuterar, reflekterar och delar med sig av sitt arbete från den egna undervisningen. Några exempel på grupper är The Big Five, Flippa Klassrummet, Bedömning för lärande och IKT-verktyg. En komplett lista över Facebook-grupper hittar ni här. Twitter är en annan informell digital mötesplats där det pågår en aktiv diskussion om skolutveckling och ”dela kultur” som kännetecknas av “sharing is Caring.” Under olika hashtags (#) som #skollyftet, #lärarlyftet, #digiskol, #skolchatt, #rektorschatt, #förskolechatt pågår det ständigt kollegiala diskussioner och erfarenhetsutbyten. XXX har satt ihop en lista på olika hashtags för det kollegiala lärande på Twitter.

Vi ser även en starkt växande trend med olika regionala eller kommunala (lokala) skol- och kompetensutvecklingsinsatser där man väljer att satsa på det kollegiala lärandet. Några utav de regionala initiativen är Pedagog Stockholm, Malmö, Dalarna och Värmland och kommunala initiativ som växt fram finns iKungsbacka, Svedala, Sigtuna och Göteborg. I det utvidgade kollegiet ser vi en stark trend av lärare som bloggar inom pedagogik och utbildning och som flitigt delar med sig av sina pedagogiska tankar. De bidrar då till skol- och kompetensutveckling inom sina områden för lärare som aktivt kan följa deras arbete. Några av många yrkesskickliga lärare som bloggar och är värda att följa ärKarin Brånebäck, Anne-Marie Körling, Kristina Alexandersons, Fröken Flipp, Daniel Barker, Helena Wallberg, Stefan Pålsson mfl. Här hittar du en lista över bloggande lärare.

I nästa blogginlägg kommer vi att beskriva HUR man kan organisera och arbeta med det kollegiala lärandet och bedriva lokala utvecklings- och förändringsproceser. Vill ni initiera arbetet med lokala skol-och kompetensutvecklingsinsatser inom kollegialt lärande rekommenderar vi att ni tar del av vårt SKOL-koncept. För mer information och våra utbildningsinsatser är ni välkomna att kontakta oss.

This entry was posted in Formativ bedömning, Kollegialt lärande, Skolutveckling and tagged , ,

Tvärvetenskapliga projekt

Tvärvetenskapliga projekt

Inom det entreprenöriella lärandet är det tvärvetenskapliga arbetet en utav flera centrala arbetssätt för att synliggöra kopplingen till omvärlden.

Tanken bakom det tvärvetenskapliga arbetet och ämnesövergripande projekt är att de skall förbereda eleverna för det kommande arbetslivet, som inte består utav en tydlig ämnesindelning utan förekommer i ett större sammanhang. Vidare skall eleverna fostras till demokratiska samhällsmedborgare, genom att arbeta i projekt över ämnesgränserna får eleverna träna sig att samarbeta, ta ansvar, lösa problem och konflikter. Det finns flera fördelar att arbeta ämnesövergripande, dels får eleverna färre examinationer men också mer tid till sina projekt och kan se en tydlig koppling mellan olika ämnen och sätta kunskapen i ett större sammanhang. För lärarna så innebär det mer elevtid för sina examinationer, det underlättar möjligheten till sambedömning och att besöka varandras lektioner för auskultation och samverkan.

Programinfärgning och progression utifrån examenmålen

Lärarna skall utgå från läroplanen och examenmålen som är överordnade ämnesplanerna när de planerar upp sin undervisning, och samverka för att examensmålen skall genomsyra elevernas studiegång. Genom att utgå från examenmålen arbetar lärarna med en programinfärgning som underlättar för att samarbeta tvärvetenskapligt, men bidrar även till en samsyn kring programmets struktur, innehåll och progression. ”Alla ämnen skall bidra till att nå examenmålen ” och därför är det centralt i hur skolan och lärarna planerar upp sin undervisning med utgångspunkt i examensmålen. Ur läroplanen för gymnasieskolan. För att arbetet och projekten skall fortskrida samt vara återkommande för eleverna krävs det tydliga arbetsrutiner, ramar och en progression i arbetet, det för att lära eleverna att arbeta i större projekt. Ett exempel på hur en modell skulle kunna se ut och som vidareutvecklats hittar du här:

Steg 1: Lärarna planerar de ämnesövergripande, eleverna arbetar enskilt eller i grupp. Läraren arbetar med personlig coachning och går igenom grunderna i betygsmatrisen och eleverna lär sig arbeta med självvärdering och sitt personliga självledarskap.

Steg 2: Lärarna tillsammans med eleverna planerar upp det ämnesövergripande arbetet, eleverna arbetar i grupp. Läraren arbetar med gruppcoachning och eleverna lär sig arbeta med kamratbedömning och medbedömning utifrån betygsmatriser. Eleverna lärs sig vidare att arbeta med i projekt och utveckla sitt gruppledarskap genom att pröva olika roller.

Steg 3: Eleverna själva planerar upp det ämnesövergripande arbetet och arbetar i grupper. Läraren arbetar med klasscoachning där eleverna får arbeta med självvärdering, kamratbedömning och medbedömning utifrån betygsmatriser. Eleverna utvecklar sitt ledarskap på individ, grupp såväl som projektnivå.

Källa: Josefsson Bostani, Salomeh & Robin Josefsson (2009) – Formativ bedömning vid entreprenöriellt lärande – så här gör du, Me University AB

Skolans organisation för ämnesövergripande projekt

I läroplanen kan man vidare utläsa att rektor har i uppdrag att säkerställa att skolan arbetar efter de uppsatta examnesmålen och där igenom ”ansvarar att det kommer till stånd samverkan mellan lärare i olika kurser så att eleverna får ett sammanhang i sina studier.” Ur läroplanen för gymnasieskolan 

Ett bra arbetssätt för att samverka och planera upp terminens ämnesövergripande projekt är att arbeta systematiskt i samarbetet mellan skolans lärare. Samarbetet ställer krav på en tydlig organisationsstruktur och ansvarsfördelning i planering, genomförande och uppföljning av projekten under läsåret. För att systematisera arbetet med ämnesövergripande projekt måste skolan avstätta tid för lärarna, samt att det måste finnas tydliga ruiner för arbetet. Ett exempel på hur ett upplägg skulle kunna vara:

Inför terminsstart

Samtliga undervisande lärare på programmet träffas för att med utgångspunkt i läroplanen och examenmålen planera upp terminens examinationsschema och i samråd utarbeta ett antal ämnesövergripande projekt.

Mitt terminsavstämning

I anslutning till lov arrangerar många skolor klasskonferenser och avsätter tid för ämnessamverkan. Det är ett perfekt tillfälle att stämma av kommande, pågående eller avslutande ämnesövergripande projekt för lärarna.

Efter terminsavslut

Efter att ha avslutat en termin eller läsår är det viktigt att lärarna får tid att följa upp sitt arbete genom uppföljning och utvärdering av de ämnesövergripande projekten. De för att diskutera utfallet och resultatet av de olika ämnesövergripande projekten för att se vad som kan förändras eller förbättras inför nästa läsår.

Externa föreläsningar och föreläsare i skolan

Jag fick tidigare en inbjudan att delta i en nätverksträff från Transfer Väst i Göteborg och presentera hur jag arbetar med externa föreläsare i min undervisning.

Transfer är en grym organisation som erbjuder skolor kostnadsfri förmedling av föreläsare från näringslivet. Under läsåret undervisade jag primärt Ung företagsamhet och hade ett tiotal gästföreläsare på besök. Anledningen till att jag väljer att ta in en rad olika gästföreläsare till undervisningen är att mina elever skall se en tydlig koppling mellan undervisningen i skolan och arbetslivet. Vidare handlar det om att skapa en insikt, förståelse och kunskap om olika studie och yrkesutgångar för eleverna samt sätta olika teoretiska begrepp i ett praktiskt sammanhang.

Traditionellt eller entreprenöriella föreläsningar

Traditionellt sätt så har skolan bjudit in föreläsare, eller tagit del av externa föreläsningar genom att en person genom en monolog står med en Power-Point och informerar om ett ämne. Gärsföreläsarna ställer upp gratis under arbetstid och därför är det viktigt att både föreläsaren och eleverna känner att det skapar ett mervärde för undervisningen. I min egen undervisning försöker jag ha ett alternativt upplägg som består utav tre steg, planering, genomförande och uppföljning utav föreläsningen. Jag skall i korthet försöka förklara upplägget, du hittar en utförligare presentation från nätverksträffen i slutet av texten.

Inför föreläsningen

Information till föreläsaren 

  • Bjud in föreläsaren och ge en kort bakgrundsbeskrivning av skolan och ämnet
  • Kontakta föreläsaren och informera om syfte, mål och förväntningar
  • Återkoppla elevernas frågeställningar
  • Stäm av eventuella önskemål från föreläsaren sida

Information till eleverna

  • Informera eleverna om föreläsningen syfte och mål
  • Ge eleverna den teoretiska bakgrunden
  • Tydliggör koplingen till det centrala innehållet och kunskapskraven
  • Låt eleverna förbereda ett antal frågeställningar
  • Koppla föreläsningen till ett sammanhang/examination

 Under föreläsningen

  • Presentera föreläsare inför klassen
  • Återkoppla elevernas uppgift och tidigare genomförd lektion
  • Låt eleverna ta anteckningar och använda föreläsningen som referens
  • Lämna tid för att besvara elevernas frågeställningar
  • Uppmuntra till att ställa frågor
  • Ca 45 minuters föreläsning rekommenderas, 15 minuter till frågor
  • Avsluta med att tacka föreläsaren och återkoppla till syftet och uppgiften
  • Låt eleverna ge lite kortfattad feedback till föreläsaren
  • Genomför utvärderingen direkt i anslutning till föreläsningen

Efter föreläsningen

  • Skicka in utvärderingen
  • Skicka ett tackmail till föreläsare och en kort återkoppling
  • Återkoppla till föreläsningen nästkommande lektion

Hoppas att läsningen kan bidra till att vidareutveckla arbetet kring hur skolan och lärare arbetar med externa föreläsare.

Min pedagogiska grundsyn   

Min pedagogiska grundsyn

Med en bakgrund som elitidrottare, tränare och sex års yrkeserfarenhet som lärare och skolutvecklare så vill jag förmedla min pedagogiska grundsyn. Den är utgångspunkten för mitt arbete i NORDSTRÖM EDUCATION. En kärleksförklaring till entreprenörskap i skolan.

Entreprenörskap ordmoln

Entreprenöriellt förhållningssätt

Entreprenöriellt lärande är för mig ett pedagogiskt förhållningssätt som motsvarar samtidens och framtidens skola med en förändrad kunskapssyn och lärarroll. Undervisningen skall stimulera den inre motivationen till elevernas lärande genom att utgå från deras livsvärld och att sätta kunskapen i ett omvärldsperspektiv.  Genom att utgå från elevernas egna erfarenheter, kunskaper och intressen skapas ett meningsfullt lärande där eleverna lär för livet och inte för dagen.

Lärandet är cirkulärt, där eleverna får arbeta tillsammans i projektform och tvärvetenskapligt med längre sammanhängande processer i samverkan omvärlden. Samverkan med arbetslivet bidrar till att öka förståelsen för det livslånga lärandet och att skolan är en integrerad del av samhället, samt till att utveckla elevernas entreprenöriella kompetenser.

Ledarskapet i klassrummet skall utgå från ett coachande förhållningssätt och erbjuda alternativa vägar fram till svaret. Läraren skall ställa öppna frågor samt erbjuda acceptans för flera lösningar. Då tillåts eleven att lära av sina misstag, att våga misslyckas och genom sina erfarenheter utveckla sin kompetens. Undervisningen skall kännetecknas av en ömsesidig respekt, höga förväntningar, tydliga mål och förutsättningar som bygger på demokratiska värderingar. Detta genom att erbjuda ett stort elevinflytande och delaktighet.

Tillgången till teknik är en central del av det entreprenöriella lärandet samt ett komplement till det analoga och traditionella lärandet. Med stöd av digitala verktyg i undervisningen kan vi omdefiniera lärandet och låta eleverna gå från konsumenter till producenter av kunskap. Det digitala lärandet ger mig möjligheten att möta eleverna i deras livsvärld och skapa nya arenor för lärande.

Tekniken bidrar även till utökade möjligheter att söka, kritiskt granska och skapa ny information. Digitala verktyg har skapat effektivare sätt att arbeta med bedömning. Men stöd av digitala lärarresurser ger det mig möjlighet arbeta med formativ bedömning för att tydliggöra lärandemålen, synliggöra lärandet och ge effektiv återkoppling. Tekniken kan stödja elevernas inlärningsprocesser. Den skapar nya förutsättningar för att aktivera eleverna som lärresurser för varandra genom att samarbeta, kommunicera och presentera sitt arbeta för varandra och sin omvärld.

Entreprenöriellt lärande handlar om att främja det livslånga lärandet och en hälsosam livsstil. De fysiska, psykiska och sociala delarna av hälsobegreppet skall tillsammans bidra till ett helhetsperspektiv för individen. Det bidrar till ett ökat välbefinnande, en hälsosam livsstil där varje individ skall utvecklas maximalt utifrån sina egna förutsättningar, intressen och behov. Detta för att lyckas i framtiden. En hälsosam livsstil utgår från holistiskt och salutogent perspektiv där hälsa och lärande kopplas samman för att skapa bästa möjliga förutsättningar för att eleverna skall lyckas uppfylla sina framtida mål och drömmar.

En värld i förändring. Hänger vid med?

Världen förändras samhället utvecklas, När vi arbetar i skolan borde vi också ta hänsyn till dessa aspekter. Samhället är föränderligt, vilketgör att skolan måste utvecklas och möta de krav och den kultur som en föränderlig omvärld ställer på kunskap och lärande.

https://www.youtube.com/watch?v=GrqjDr3jRRA

Det finns många delar som påverkar samhället i framtiden, vi lever i en globaliserad värld där förändringar oavsett ekonomiska, politikiska, kulturella, teknologiska eller sociala påverkar oss mer eller mindre. Den fria rörligheten och utvecklingen av informations- och kommunikationsteknologi (IKT) har gjort att Sverige inte längre kan konkurrera med massproduktion, standardisering och stordriftsfördelar av varuproduktion med låglöneländer från framförallt Asien. En av de viktigaste förutsättningarna för svensk tillväxt i det globala samhället är beroende av att skapa möjligheter för lokala, regionala, samt nationella svenska initiativ, att satsa på korta serier, specialtillverkning och produktion med krav på extremt hög kvalitet, exakt precision och anpassa sig till den växande tjänstesektorn.  Men även ta vara på våra naturresurser och de stora marknadsledande företag som finns i landet.

Vi står inför en utmaning att hantera både globala och lokala förutsättningar på individ, grupp, organisation och samhällsnivå inom både skola och arbetsliv. Tillgången på IKT bidrar till ökade möjligheter för rörlighet och interaktion med omvärlden där handel, information och kommunikation sker numera world wide på webben. Om vi inte anpassar oss är chansen att vi bli förbisprungna av andra utvecklingsländer i världen, för att vara konkurrenskraftiga räcker det inte med att medarbetare och chefer kan ta till sig och hantera ny kunskap och teknik för att lösa de dagliga arbetsuppgifterna. Det avgörande är att kunna utnyttja teknikens fulla potential för att öka produktiviteten och skapa förutsättningar för lönsamhet konkurrenskraft. Digital kompetens behöver inte endast utvecklas av civilingenjörer eller datanördar, utan vi behöver skapa medvetenhet om att IKT idag är en central del utav informationssamhället och anpassa oss efter de krav som ställs. Vi behöver öka kunskapen och användningen av IKT både i skolan och på arbetsmarknaden om vi vill fortsätta vara konkurrenskraftiga i framtiden och skapa medvetenhet att sociala samspelet på 2000-talet sker mer och mer i den digitala världen.

Globaliseringen innebär även att vi måste utveckla kunskap och kompetens om sociala och kulturella skillnader för att ta och tillvara de glokala förutsättningar som globaliseringen bidrar med. Ett exempel är den ökade mångfalden som gör att vi behöver utveckla en etiks och kulturell medvetenhet för att främja integration, undanröja sociala klyftor och utanförskap i dagens arbetsmarknad som är exkluderande och inte inkluderande. Det krävs kunskap om andra kulturer och traditioner för att ta tillvara på mångfaldens möjligheter samt värna och utveckla kunskap om den öppenhet, jämställdhet och demokratiska vädringar som råder i landet.

Den förändrade bilden i arbetslivet och öppenheten på arbetsmarknaden har gjort att vi idag inte endast konkurrerar med människor av samma nationalitet eller européer, utan med arbetskraft från framförallt Asien och Sydamerika. Stora svenska företag blir antingen uppköpta av utländska investerare eller flyttar sin produktion till låglöneländer. Där det finns ett stort utbud av högt utbildad arbetskraft som utför lika kvalificerade arbetsuppgifter, med samma kunskaper och kompetenser fast till betydligt lägre kostnader.

Kanske är det så att förändringarna i samhället gjort att massproduktion av varor från industrialiseringens tid är förbi. Vi befinner oss i ett kunskapssamhälle där produktionen av varor håller att försvinna och svenskt arbetskraft blir alltmer fokuserad på service och tjänsteproduktion. Tjänsteproduktionen ställer krav på andra mjuka kompetenser som problemlösning, initiativtagande, risktagande eller social kompetens där förmåga att interagera och kommunicera med andra människor blir allt viktigare utan att för den skull göra sakkunskap mindre viktig.

När våra föräldrar växte upp så utbildades de till ett yrke som de skulle vara trogna resten av sina liv och ibland kunde även olika yrkestitlar överlåtas från en generation till nästa. De lärde sig yrket från grunden och med hjälp av reproduktion, återgivning av kunskap samt standardiserade arbetsmetoder så utvecklades de kompetenser som krävdes för att klara av ett yrke. Dagens ungdomar formas och utbildas till yrken som inte existerar i dagens samhälle, de kommer att byta yrken under sin yrkeskarriär och ansvaret för att vara attraktiv på arbetsmarknaden flyttas alltmer över på den enskilda individen. Den nya generationen medarbetare rangordnar den egna utvecklingen, delaktighet och medbestämmande högre än lönen. Betydelsen att få planera och genomföra sitt arbete på ett självständigt sätt under arbetstiden samt kombinera ett fungerande familjeliv, en rik fritid och goda karriärmöjligheter har blivit allt viktigare. Samt att komplettera och kombinera utvecklingen av sakkunskap med utvecklingen av mjuka kompetenser. En effektiv träning av mjuka kompetenser kräver en särskild pedagogik och metodik. Arenorna för lärandet ser annorlunda ut än vid inlärning av sakkunskap och något som vi kanske bör ta i beaktande i utformningen av det svenska utbildningssystemet.

Väljer man idag att studera platsannonsers innehåll och utformning så efterfrågar arbetsmarknaden inte bara fakta och sakkunskap, utan även olika kompetenser som erfarenheter, förmågor, egenskaper, och färdigheter (Edman och Schilling 2011). Företagen efterfrågar medarbetare med tillräckligt hög tekniskt kompetens, men också med kompetens att agera självständigt, innovativt och entreprenöriellt. I vissa branscher så råder det arbetsbrist på grund av demografin, företagen vill anställa men saknar rätt kompetens är artiklar som man ofta möts av i media. På samma gång erbjuder vissa branscher anställning direkt efter gymnasiet, men saknar arbetskraft för att ungdomar idag saknar intresse för branschen, eller att branschen saknar förutsättningar för att vara en attraktiv arbetsgivare inom exempelvis skogsindustrin, äldreomsorgen.

Den ökade komplexiteten i samhället har gjort att vi idag måste vara mer analytiska i vår tänkande och göra djupgående omvärldsanalyser för att kunna fatta rätt beslut. Antalet parametrar och komplexiteten i beslutsfattandet gör att vi måste ta flera etiska och moraliska aspekter i beaktande, förutse olika scenarier som kan påverka besluten i både positiv och negativ riktning. Vi möts idag av ett samhälle som präglas mer av individuella presentationer med fokus på individualism, samverkan eller samarbeten som skall bidra till kollektivet och välfärden bli allt mindre aktuellt. IKT har underlättat informationsspridningen och ofta ersatt det fysiska mötet och interaktionen mellan människor. Det har blivit allt viktigare att nätverka och stärka den sociala kompetensen, det vill säga förmågan att kunna kommunicera och interagera med andra människor i olika sammanhang för ett individuellt syfte.

Miljö och hållbar utveckling kommer även att påverka våra livsstilar mer eller mindre i framtiden. Under tiden som I-länder fortsätter med sin massproduktion och konsumtion av el, energi och icke förnyelsebara energikällor så håller U-länder på att utvecklas i ibland annat Ryssland, Sydamerika och Asien. Populationen till antalet motsvarar stora produktions och konsumtionsbehov i utvecklandet av ländernas välvärd. Tillgången till el, energi, vatten sjukvård, infrastruktur gör att behovet av att utveckla teknik och energiproduktionen ökar hela tiden. Vi behöver hitta alternativa förnyelsebara energikällor och ta ett gemenast ansvar för en hållbar utveckling och en ökad välfärd. Vi kommer i framtiden behöva fler individer med gedigen naturvetenskaplig och teknisk utbildning. Med innovativ förmåga och entreprenöriell kompetens för att leda och i handling omsätta forskning och teknikutveckling när det gäller energiproduktion och miljövänliga produkter i tillräckligt hög takt. Vi behöver ta ett gemensamt ansvar för den miljö som vi vill att våra barn och framtida arbetstagare skall verka inom, genom att utnyttja ny teknik för att hitta alternativa lösningar till som kan göra beroendet av icke förnyelsebara källor mindre för att på samma gång förändra vår konsumtions och livsstilsmönster.

Tillgången på realkapital har ökat och kan i dagens samhälle inte kan ses som en konkurrensfördel. Länder behöver anpassa sig till den öppna marknadsekonomin och tvingas konkurrera med andra metoder som kreativitet, innovationskraft och handlingskraft för att behålla sin position på världsmarknaden. För att simulera till kreativitet krävs att vi utvecklar en hög kompetens med strukturer och system som främjar innovationskraft och nytänkande. Vi behöver skolor, företag och organisationer som möjliggör för olika aktörer att samarbeta på ett sätt så att nyskapande idéer kan förverkligas och införlivas i företag och samhället. Det är även viktigt att stärka och utveckla förmågan att identifiera möjligheter som kan skapa värde. Att förverkliga sina idéer i handling och förmågan att organisera sin handlingskraft i olika typer av verksamheter som involverar andra människor och för att stärka konkurrensen på marknaden.

När realkapital och de vanligtvis konkurrenskraftiga produktionsfaktorerna inte bidrar till konkurrensfördelar på världsmarknaden behöver vi hittar alternativa vägar, här kommer entreprenörskapet och det entreprenöriella tänkandet in. Sverige behöver ständigt förbättra, förnya och utveckla sina produkter och tjänster för att behålla sin konkurrenskraft på världsmarknaden. Vägen går delvis genom att hitta nya kreativa idéer och innovationer, men även genom att utbildningsystemet, företag, branscher, organisationer i samhället kan stimulera till att skapa handlingskraftiga, nytänkande, ansvarstagande och initiativtagande individer som går från tanke till handling. Men även att skapa förutsättningar för att utveckla förmåga att starta, etablera och driva egna företag som bidrar till fler arbetstillfällen ökad konkurrenskraft och välfärd i landet-

Källa:http://www.utu.fi/fi/yksikot/ffrc/tutkimus/hankearkisto/koulutushankkeet/Documents/NTT_rapport.pdf

Samverkan skola-arbetsliv

Samverkan skola-arbetsliv

Här hittar ni en sammanställning av 15 konkreta tips på HUR man i grund- och gymnasieskolan kan samverka med arbetslivet. VARFÖR det är viktigt att samarbeta med arbetslivet samt ett utdrag från läroplanerna om som avslutning några tips för att lyckas i arbetet med samverkan mellan skola-arbetliv

Läroplanen

Idag kan vi vittna om en relativt hög ungdomsarbetslöshet i åldrarna 18-25 år. Vi har en stor andel elever som inte fullföljer sina gymnasiestudier eller går ut med ett fullständigt gymnasiebetyg. Det kan innebära att eleverna vid ett senare skede kan få svårt att etablera sig på arbetsmarknaden och riskerar att bli långtidsarbetslösa, vilket långsiktigt leder till ett utanförskap.

På samma gång finns det branscher som vill anställa, men har svårt att attrahera ungdomar att söka sig till deras yrkeskår. Det finns företag som vill anställa men som har svårt att hitta ”rätt” kompetens och att eleverna inte är förberedda för yrkeslivet. Idag befinner vi oss i en stor generationsväxling där företagen behöver verka som attraktiva arbetsgivare för att locka till sig nya medarbetare och för att säkra den egna kompetensförsörjningen.

Många utav de elever som hoppar av eller inte fullföljer sina studier saknar till viss del en inre motivation och har svårt att se ett syfte med skolan. Samverkan kan bidra till att skapa en meningsfull skolgång och att sätta elevernas kunskaper i ett större sammanhang. Meningsfullheten kan även bidra till att skapa förutsättningar för lärande och är ett värdeskapande för både elever och företagen. De kunskaper som återfinns i skolans kurs- samt ämnesplaner är tagna ut ett större sammanhang än skolan. Genom att arbeta med samverkan mellan skolan och arbetslivet kan vi erbjuda eleverna en möjlighet att se kopplingen till kurs och ämnesplanernas innehåll och därigenom skapa en större förståelse hos eleverna.

VAD säger styrdokumenten om samverkan skola – arbetsliv?

Skolans mål är att varje elev kan granska olika valmöjligheter till fortsatta studier, ha inblick i närsamhället och dess arbetsliv. Vidare kan man utläsa i riktlinjerna att alla som arbetar i skolan skall verka för att utveckla kontakter med arbetslivet samt andra verksamheter utanför skolan, som kan berika den som en lärande miljö.

Läraren skall bidra med underlag för varje elevs val av fortsatt utbildning och medverka till att utveckla kontakter med mottagande skolor samt med organisationer, företag och andra som kan bidra till att berika skolans verksamhet och förankra den i det omgivande samhället.

Studie- och yrkesvägledaren ska informera och vägleda eleverna inför den fortsatta utbildningen och yrkesinriktningen samt vara till stöd för den övriga personalens studie- och yrkesorienterande insatser.

Sammanfattning av utdrag ur läroplanen för grundskolan

Grundskolan ska nära samverka arbetslivet samt med för att eleverna ska få en utbildning av hög kvalitet och få underlag för val av kurser inom utbild­ningen och för vidare studier eller yrkesverksamhet. Genom att arbetslivet fortlöpande förändras när det gäller behovet av kompetens och rekrytering av arbetskraft inom olika områden har studie- och yrkesvägledning i vid mening stor betydelse.

Sammanfattning av utdrag ut läroplanen för gymnasieskolan.

Skolans mål är att varje elev bland annat medvetet kan ta ställning till fortsatt studie- och yrkesinriktning, har kännedom om arbetslivets villkor, möjligheter till fortsatt utbildning, praktik eller arbete. I riktlinjerna kan man utläsa att skolans personal efter en av rektor gjord arbetsfördelning bland annat skall bidra med underlag för elevernas val av utbildning och yrke, i undervisningen utnyttja kunskaper och erfarenheter från arbets- och samhällsliv. Utveckla kontakter med universitet och högskolor samt med handledare och andra inom arbetslivet som kan bidra till att målen för utbildningen nås och i utbildningen utnyttja kontakter med det omgivande samhället och dess arbetsliv.

Tips för skolor som vill arbeta med samverkan:

  • Utnyttja elevernas kontakter och involvera dem tillsammans med deras föräldrar.
  • Förankra arbetet i skolledningen hos lärarna och i styrdokumenten.
  • Ta kontakt med lokala branschorganisationer och företag.
  • Skapa en lokala verksamhetsplan för samverkan och en progression för skolan eller kommunen.
  • Ta fram tydliga rutiner och riktlinjer samt stäm av vilka förväntningar som finns på skolan, lärare, elever och arbetslivet.
  • Börja med små initiativ och bygg upp långsiktiga relationer med arbetslivet.
  • Marknadsför och sprid goda exempel på samverkan både lokalt och regionalt och bjud in media för att exponera skolans och företagens arbete kring samverkan.
  • Uppmuntra offentliga såväl som privata aktörer att ta ett aktivt samhällsansvar för att utveckla det lokala näringslivet tillsammans med skolan.

Entreprenöriella metoder och modeller

Entreprenöriella metoder och modeller

Här hittar ni en sammanställning över olika metoder och modeller som kan bidra till att utveckla elevernas entreprenöriella kompetenser. Sammanställningen riktar sig primärt till lärare inom grundskolan och är indelad i grundskolan tidigare- och senare år samt efter olika ämnesområden.

Metoderna, modellerna samt verktygen är utarbetade utav olika företag, föreningar och organisationer som dagligen arbetar med entreprenörskapstödjande aktiviteter. Klicka på länkarna under översikten om du vill veta mer om de olika metoderna och modellerna. Sammanställningen skall ge en överblick av olika alternativ vilka även går att applicera inom andra skolformer, åldersgrupper och ämnen än de som presenteras här. Använd Era entreprenöriella förmågor för att hitta olika alternativa lösningar och förslag på hur ni kan arbeta med de olika metoderna och modellerna i olika projekt eller över ämnesgränserna.

Entreprenöriella metoder, och modeller Språk Naturorienterande Teknik Praktiska Samhälls
Vargar nosar och jagar  x x x
Vårt samhälle x x x x x
Se möjligheterna x x x x
Snilleblixtarna x x
Unga berättare x x x x x
Webbstjärnan x x x x x
Skellefte-Tekniken x x
Draklandet x x x
Teknikspanarna x x
NTA (Naturvetenskap och teknik för alla) x x x x X
FinnUpp x x x
Future City x x x x x
Teknikåttan x x
I praktiken x x x x X
Unga spekulerar X x
Transfer.nu x x x x x
Business 4 a day x x x
FramtidsFrön x x x x x
First Lego League x x
Matena x x
Miniföretagarna  x x x

Ett steg framåt eller ett steg bakåt?

Ett steg framåt eller ett steg bakåt?

Det finns inga motsatsförhållanden mellan det traditionella och entreprenöriella lärandet, det inte svart eller vitt, rätt eller fel utifrån ett dualistiskt perspektiv. Jag har gjort en sammanställning över vad som kan skilja sig mellan de två olika förhållningssätten till lärande.

Traditionell eller entreprenöriell
Sammanställningen är inte komplett och kommer att utvecklas allt eftersom, den saknar forskningsförankring men grundar sig i min pedagogiska grundsyn. Det handlar om ett alternativt förhållningssätt enligt min mening, vi  behöver ta ett steg framåt mot att vara lite mer entreprenöriella, inte ett steg bakåt mot ett traditionellt förhållningssätt. Hur stort steget blir är upp till varje person att avgöra, alla vill utvecklas men alla vill inte förändras, utan förändring och ett steg framåt eller åt sidan sker ingen utveckling.

Planering av undervisning

Planering av undervisning

I det här inlägget hittar du en sammanfattning av hur lärare kan arbeta med att planera upp undervisning utifrån Skolverkets publikationer Allmänna råd för planering och genomförande av undervisningen och Kunskapsbedömning i skolan.

Skolverket beskriver hur lärare ”bör” arbeta för att planera upp sin undervisning och uppfylla kraven i våra styrdokument. I materialet presenteras ”rekommendationer” för en strukturerad planering av undervisningen och kan ses som en riktningsvisare för att skapa en likvärdig undervisning.

Utgångspunkten för lärares planering av undervisningen handlar om att skapa förutsättningar för att alla elever ska utvecklas så långt som möjligt utifrån de nationella målen. Lärare bör därför i sin planering säkerställa att lärandemål, undervisningen och bedömning (alignment) ligger i linje med varandra och följer till en riktning mot de nationella målen. En kvalitativ planering av undervisningen kan användas som ett redskap för att höja kvalitén och utveckla undervisningen för att förbättra elevernas lärande.

Planera för att organisera och strukturera undervisningen

Lärare behöver på ett kontinuerligt och systematiskt sätt få möjlighet att, både enskilt och tillsammans men andra planera, följa upp och utvärdera sin undervisning. I planeringen av undervisningen bör lärare arbeta med samplanering över ämnesgränserna. Flera delar av läroplanens och de ämnesspecifika förmågorna kan relateras till varandra och integreras till en större helhet genom att lärare samverkar. Samplaneringen kan bidra till att skapa en jämnare arbetsbelastning och förståelse för att ”verkligheten” inte har en tydlig ämnesindelning. Planeringen bör även utgå från resultat av tidigare utvärderingar och lärares erfarenheter av vad som fungerat bra respektive mindre bra i undervisningen. Planeringen bör syfta till att besvara de tre formativa frågeställningarna:

  1. Vad ska eleverna lära sig?
  2. Vad kan eleverna redan?
  3. Hur kan eleverna komma vidare?

Här presenters en sammanfattning av olika delar som kan fungera som utgångspunkt för planering av undervisningen:

1.  Planera för att tydliggöra vad eleverna ska lära sig. (Vart ska vi?)

I planeringen av ett arbetsområde behöver lärare utgå från kurs-och ämnesplanernas syftetstext och de långsiktiga målen, Målen beskriver de ämnesspecifika förmågorna som eleverna ska utveckla. När en riktning för lärandemålen fastställts med vad eleverna behöver kunna och göra så ska läraren välja ut vilket kunskapsområde (centralt innehåll) som ska behandlas i undervisningen. Läraren behöver även identifiera vilka kunskapskrav (bedömningskriterier), bedömningsformer (formativa och summativa) som ska användas och vilka bedömningstillfällen som är lämpligast. Det för att kunna planera hur innehållet (arbetssätt och arbetsformer) i undervisningen ska ge eleverna en möjlighet att utvecklas så långt som möjligt i relation till målet. För att tydliggöra lärandemål och bedömningskriterier i planering av undervisningen kan lärare använda sig utav alignmentplanering, elevexempel, betygs- och bedömningsmatriser.

2. Planera för att synliggöra vad eleverna redan kan. (Var befinner vi oss?)

Läraren behöver i planeringen och val av arbetssätt-/former ta hänsyn till vad eleverna redan vet och kan göra inom ett kunskapsområde. Genom att utgå från elevernas intressen, erfarenheter och föreställningar ges de möjlighet till och inflytande över undervisningen. Det kan bidra till att skapa idéer av innehåll, arbetssätt och arbetsformer för det aktuella arbetsområdet. Vidare bör planeringen utgå från att eleverna ska ges möjlighet att utvecklas så långt som möjligt, och i riktning mot de övergripande målen i läroplanen. I planeringen av undervisningen behöver läraren kunna synliggöra var eleverna befinner. Det för att kunna göra förändringar i sin planering av undervisningen utifrån deras behov och förutsättningar. Utgångspunkt för planeringen av undervisningen bör ge läraren information om vad eleverna lärt eller förstått i förhållande till läroplanens andra del och de ämnesspecifika förmågorna. För att kunna synliggöra lärandet i undervisningen kan lärare i planeringen använda sig utav av No hands up, exit tickets, mini whiteboards eller ställa förståelsefördjupande frågor.

3. Planera för återkoppling om hur eleverna kan komma vidare. (Hur tar vi oss vidare?)

I planeringen av undervisningen behöver läraren planera hur bedömningen kan användas för att följa upp (formativt och summativt) och stödja elevernas kunskapsutveckling. Utifrån vart eleverna ska och var de befinner sig behöver lärare planera tillfällen för kontinuerlig återkoppling som för lärandet framåt. Återkopplingen ska ge eleverna en riktning om hur de kan minska avståndet mellan deras nuvarande förmåga (nuläge) och den förmåga som undervisningen syftar till att utveckla (önskat läge). Avgörande är att läraren avsätter tid i sin planering för att eleverna ska få möjlighet att bearbeta den återkoppling de fått genom lärar-/kamrat- eller självbedömningar. För att planera och ge en återkoppling om hur eleverna kan komma vidare kan lärare använda sig utav GPS-metoden, muntlig och/eller skriftlig återkoppling, Two stars and a wish.

Vill man veta mer rekommenderas Skolverkets film om planering av undervisningen, Skolverkets förslag till studiedag om undervisningen eller John Hatties bok Synligt lärande.

Checklista för planering av undervisning:

  • Lärarnas arbete sker över ämnesgränserna genom samplanering med andra lärare.
  • Lärares erfarenheter, utvärderingar från tidigare resultat samt läroplanen är utgångspunkt.
  • Läraren kan tydliggöra ämnets syfte, mål, centralt innehåll och kunskapskrav och vad eleverna ska kunna och göra.
  • Läraren kan tydliggöra bedömningskriterier, bedömningsformer och bedömningstillfällen
  • Läraren utgår från elevernas intressen, erfarenheter och föreställningar och vad de redan
    vet och kan göra.
  • Lärarens ger eleverna möjligheter att synliggöra om vart de befinner sig i sin lärprocess.
  • Läraren följer upp elevernas kunskapsutveckling både formativt och summativt.
  • Lärarens ger eleverna möjlighet att bearbeta den återkoppling som för lärandet framåt.