Undervisningsteknikers syfte och effekt

Undervisningstekniker som referenspunkt

Undervisningstekniker kräver en teoretisk förankring och förståelse i kombination med ett kollegialt lärande för att kunna uppnå stora effekter för elevernas lärande och skolans måluppfyllelse. Därför rekommenderas att de olika teknikerna prövas tillsammans inom ett kollegium med en teoretisk referensram som utgångspunkt för att de skall maximera elevernas lärande och utveckling.

Det är viktigt att understryka att undervisning är en komplex miljö. Det finns inga färdiga svar, recept, lösningar eller universalmetoder. Skolor, klasser, elever och lärare har olika behov och förutsättningar, det finn inga universallösningar eller undervisningstekniker som passar i alla klassrum.

Lärare kan inte bedriva ”undervisning på recept”, det finns inga mirakelmetoder i skolan. John Hattie (2012) menar att det är ett samspel mellan olika strategier, metoder och faktorer som påverkar elevernas lärande. Alla undervisningstekniker måste anpassas utifrån elevernas behov och vad de befinner sig i sin lärprocess. Dylan Wiliam och Helen Timpeley bekräftar Hatties tankar, det handlar inte om vilka lärare som känner till flest undervisningstekniker (metoder, modeller, tekniker digitala verktyg etc). Det viktiga är känna till olika lärstrategier och att kunna växla mellan dem. Wiliam menar att det finns fem strategier, inom varje strategi finns det olika tekniker. Lärare behöver känna till olika lärstrategier och tekniker för att kunna göra anpassningar i undervisningen utifrån elevernas behov. Lärare måste välja undervisningstekniker beroende på vilken effekt man vill uppnå.

Vetenskap och beprövad erfarenhet om olika undervisningstekniker kan endast fungera som referenspunkter med vars hjälp lärare kan reflektera över sin undervisning. Vad man gör och varför man gör det man gör när det som händer händer. De frågeställningar som måste vara centrala oavsett vilka undervisningstekniker som lärare prövar är:

  1. Vad finns det för koppling till läro-, ämnes- och kursplaner?
  2. Vad är syftet med att använda denna undervisningsteknik?
  3. Vilken effekt vill jag uppnå genom att använda denna undervisningsteknik?
  4. Hur kan det bidra till utveckla elevernas lärande?
  5. Vilka anpassningar (förändringar) måste göras i undervisningen?

Litteraturtips inom kollegialt lärande

Vi har gjort en sammanställning av en litteraturförteckning, artiklar och forskningsöversikter inom skolutveckling i allmänhet med kollegialt lärande i synnerhet.

Nedan presenteras även en litteraturförteckning, artiklar och en rad forskningsöversikter som vi kan rekommendera för dig som vill fördjupa inom skolutveckling men framförallt kollegialt lärande. Har ni tips på ytterligare litteratur som saknas och som ni rekomenderar. Kontata oss eller skriv en kommentar i kommentarsfunktionen.

Hattie, John (2012) Synligt lärande för lärare, Natur och kultur

Håkansson, Jan & Sundberg, Daniel (2012). Utmärkt undervisning: framgångsfaktorer i svensk och internationell belysning, Natur & Kultur.

Kommunförbundet Skåne (2013) Tio forskningsbaserade principer för lärares professionsutveckling,Kommunförbundet Skåne

Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund ”(2006), Samtalskonst i praktiken

Lauvås, P., Lycke, K.H. & Handal, G. (1997). Kollegahandledning i skolan

Sherp, Hans Åke (2014), Lärandebaserad skolutveckling, Studentlitteratur

Sherp, Hans Åke (2004), Att leda lärande samtal

Robinson, Viviane (2015). Elevnära skolledarskap

Skolinspektionen (2012), Lektionsobservationer

Skolinspektionen (2010), Framgång i undervisningen En sammanställning av forskningsresultat som stöd för granskning på vetenskaplig grund i skolan, Skolinspektionen

Skolverket (2013) Forskning för klassrummet – vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i praktiken,Skolverket

Sveriges kommuner och landsting (2011), Synligt lärande, SKL

Skolverket (2011), Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet,

Timperley, Helen (2013), Det professionella lärandets inneboende kraft, Studentlitteratur

Wiliam Dylan & Leahy Siobhan (2009), Från lärare till skolor – om att införa formativ bedömning i större skala, Göteborg stad (2014 översättning)

Organisera och leda pedagogiska samtal

Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund har utarbetat ett häfte Samtalskonst i praktiken som bygger på Skolverkets skrift ” Vi värderar kvalitet – om självvärdering och lärares utvecklingsarbete”. I häftet presenteras ett antal samtalsmetoder (tekniker) för dialog, reflektioner och kunskapssökande. Dessa samtalsmetoder kan anpassas utifrån lokala förutsättningar och användas för att organisera och leda pedagogiska samtal i ett kollegialt lärande.

Författaren Eva-Lena Embretsen (2006) framhåller i texten att lärares reflektion behöver ske i strukturerade former. För att bedriva ett professionellt lärande behöver lärare utveckla ett gemensamt yrkesspråk. I ett kollegialt lärande samtalar man inte om eleverna, eller om undervisningen i sig, utan om vilken effekt den får på elevernas lärande och utveckling menar Helen Timperley i sin bok ”Det professionella lärandet inneboende kraft” (2013).

Lärande organisation och lärande pedagogiska samtal

Skolan behöver utformas utifrån en lärande organisation och organiseras för lärandet. T.ex. genom pedagogiska samtal som leds av en samtalsledare. Pedagogiska samtal bygger på ett kollegialt lärande och erfarenhetsutbyte inom ett lärarkollegium. Samtalen sker under organiserade former där lärarna får möjlighet att samtala och reflektera över sitt eget och gruppens erfarenheter från undervisningen.  Samtalen bygger på dialog (istället för debatt och diskussion) om det som lärare erfar i klassrummet. Genom att lärare får möjlighet att sätta ord (verbaliseras) på sina erfarenheter blir deras tysta kunskaper och erfarenheter en tillgång och möjlighet till lärande. Kollegialt lärande och erfarenhetsutbyten förutsätter att en pedagogisk samtalsledare leder och organiserar dialogen.

”Kom igång och håll igång”

I skriften lyfts det fram ett antal framgångsfaktorer för att organisera och leda pedagogiska samtal. Uthållighet och långsiktighet är nyckeln till framgång. Arbetet behöver förankras hos skolledarna. Då dessa är ansvariga för att organisera och skapa förutsättningar för de lokala skol- och kompetensutvecklingsinsatserna. Centralt måste det finnas en utvecklingsledare och lokala samtalsledare som driver arbetet framåt. Det måste finnas en balans mellan styrning, delaktighet och inflytande med tydliga mål och förväntningar på samtliga nivåer. Det är lika viktigt för samtalsledarna som för lärarna att träffas i ett kollegialt lärande och erfarenhetsutbyte, menar Timperley (2013).

Pedagogiska samtal

Lärares samtal och reflektion sker ofta genom informella samtal i och möten mellan grupper som fokuserar på planering av kommande aktiviteter. Scherp (2014) kallar det för en ”görande kultur”. ”Lärande kulturen” bygger däremot på att lärare systematiskt träffas i formella möten och diskuterar och utbyter erfarenheter, drar slutsatser och diskuterar forskningsrön och utbyter erfarenheter från undervisningen. För att främja ett kollegialt lärande och möjligheter till att systematiskt utbyta erfarenheter inom ett kollegium, så krävs det att lärarnas arbete i grupper organiseras av samtalsledare framhåller Hans Åke Scherp (2003).

Pedagogiska samtal präglas av ett tillåtande och utmanande samtalsklimat för att fördjupa och utveckla lärares egna såväl som varandras föreställningar. Samtalen bör ske med utgångspunkt hos elevernas lärande och utveckling i fokus, de genom strukturerande och återkommande samtalsmodeller som utgår från lärares erfarenheter från klassrummet. Pedagogiska samtal kan även ske utifrån ett underlag av lektionsobservationer, elevenkäter, fortbildningsinsatser, forskningsöversikter och litteraturseminarier.

Ett pedagogiskt samtal inbegriper inte en dualistisk kunskapssyn om rätt och fel, sant eller falskt, bra eller dåligt. Samtalet ska leda till en fördjupad dialog och förståelse av deltagarnas personligt valda teorier om sin undervisning och syn på elevernas lärande. I ett pedagogiskt samtal ses variation och olikheter i erfarenheter och uppfattningar som en tillgång och utgör en viktig förutsättning för ett fördjupat lärande. Samtalen präglas av möjligheten för samtalsledaren och deltagarna i lärgruppen att ställa de som Scherp (2014) kallar för ”öppna förståelsefördjupande frågor”. Frågorna används för att utmana och utveckla förståelsen och för att fördjupa lärandet. Ett pedagogiskt samtal bör dokumenteras fungerar som ett stöd i de långsiktiga utvecklings- och förändringsarbetet. Dokumentationen bidrar till att infria skollagens krav på systematiskt kvalitetsarbete och en skola på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Att leda kollegiala lärande och pedagogiska samtal

Ett kollegialt lärande måste utgå från hur lärare i sin undervisningspraktik kan maximera elevernas utveckling och lärande. För att bedriva ett professionellt lärande och utvecklingsarbete behöver vi utveckla ett gemensamt yrkesspråk, skapa förutsättningar för att leda professionella samtal och organisera ett kollegialt lärande. För att kunna leda pedagogiska samtal presenteras här ett antal förutsättningar för att kunna organisera dem.

Samtalsledarens stöd från skolledningen

Samtalsledaren utses av skolans ledningsgrupp och behöver ha ett tydligt stöd och förtroende från skolledningen. Deltagare i lärgrupperna ska känna till vilket uppdrag, förväntningar och mandat som skolledningen har gett samtalsledarna. Skolledningen bör även vara tydlig i att informera om det övergripande syftet och målet med det kollegiala lärandet och de pedagogiska samtalen.

Skolledningen måste aktivt delta och skapa förutsättningar för att organisera möjligheter (tid och resurser) till ett kollegialt lärande och lärares erfarenhetsutbyten. Skolledningen behöver även skapa förutsättningar för utveckla samtalsledarnas lärande, och möjlighet till regelbundna systematiska möten med skolledningen. Mötena ger en möjlighet för skolledningen och samtalsledarna att bilda sig en helhetsuppfattning om skolans utvecklings- och förändringsprocesser. Samtalen mellan samtalsledarna bidrar även till att kunna sprida gemensamma kunskaper och erfarenheter inom kollegiet. Skolledarna behöver agera som lärande ledare och förändringsagenter genom att utöva ett aktivt pedagogiskt ledarskap. De behöver fungera som en katalysator genom att leda samtalsledarnas och lärarnas lärande och ge dessa möjlighet att utveckla sin undervisningspraktik. Det finns tre roller som enligt Helen Timperley (2008) är avgörande för att bedriva ett långsiktigt utvecklingsarbete. Det handlar om att skapa en gemensam vision och målbild samt hitta bevis för framsteg. Skolledarna behöver leda, organisera och stödja möjligheter till lärares professionella lärande och utveckling.

Samtalsledarna inför mötet

Samtalsledarna bör i samråd med gruppen besluta om vilket område/utbildningsmodul alternativt fråga/problem som skall behandlas under mötet. Det bör även framgå på vilket sätt gruppmedlemmarna skall förbereda sig inför detsamma. Det kan handla om att läsa en text, titta på en film, göra en observation i klassrummet eller elevintervjuer etc. Samtals-ledaren måste även i förväg informera om mötets olika aktiviteter, samtalsordning, dokumentatör, observatör och skicka ut övrig information till deltagarna.

Samtalsledarens uppgifter under samtalet

Samtalsledaren ansvarar för att leda samtalet utifrån uppsatta ramar och regler genom att utse en observatör och dokumentatör. Samtalsledaren skall vidare fördela talutrymmet, samtalsordningen, utveckla och utmana gruppens förståelse, ge konstruktiv kritik framåtsyftande återkoppling samt främja ett tillåtande och öppet arbets- och samtalsklimat. 

Leda och upprätthålla struktur

Samtalsledarens uppgift är att leda mötet och gruppens samtal utifrån en på förhand bestämd mötesstruktur. Vidare ansvarar personen för att mötet organiseras utifrån en given samtalsmodell/metod. Samt att att deltagarna i gruppen följer de på förhand givna ramverket vad gäller normer, regler och rutiner som finns och att för utveckla, fördjupa och föra samtalet framåt.

Talutrymme

Samtalsledarens uppgift är att fördela ordet jämt under mötet (taltid och återkoppling). Samtliga deltagare måste få ” äga sig egen tid” och ges en möjlighet till aktivt deltagande och inflytande under de olika punkterna som avhandlas under mötet.

Samtalsordning

Vidare är det samtalsledarens uppgift är att låta samtliga deltagare ”äga sin egen samtalstid”. Samtalsledaren kan på förhand välja att skicka ut en samtalsordning, Alternativet är att låta deltagarna fritt välja samtalsordning under mötet. Det under förutsättning att samtalsledaren tydligt påvisar att alla deltagare förväntas delta aktivt i samtalet och att det finns ett avsatt talutrymme (samtalstid) för samtliga deltagare.

Utmana och utveckla deltagarnas förståelse

Den pedagogiska samtalsledaren och medlemmarna har en gemensam uppgift att utveckla och utmana varandras förståelse genom att ställa förståelsefördjupande frågor. Syftet är att synliggöra och tydliggöra deltagarnas föreställningar och rådande antaganden som ett underlag för lärande. Genom att ställa frågor fördjupas den egna såväl som varandras förståelse och lärandeprocess. Förståelsefördjupande frågor är korta och öppna frågeställningar som ofta börjar med Vad, Hur, Vem och När. Varför-frågor bör undvikas. Vill man läsa mer om förståelsefördjupande frågor rekommenderas Hans Åke Scherps skrift ” Att leda lärande samtal”.

Konstruktiv framåtsyftande återkoppling

Samtalsledaren uppgift är att leda konstruktiva och framåtsyftande samtal som för lärandet framåt. För att återkopplingen skall vara konstruktiv så kan samtalsledaren eller deltagarnas återkoppling ske utifrån fyra steg. 1. Lyfta fram positiva delar (framgångsfaktorer). 2. Ställa förståelsefördjupande frågor. 3. Beprövade erfarenheter och evidens (tips, idéer, lösningar på utvecklingsområden). 4. Vetenskaplig grund (filmer, litteratur mm).  

Tillåtande och öppet arbets- och samtalsklimat

För att kunna bedriva konstruktiva samtal måste deltagarna kunna ge och ta konstruktiv återkoppling. De måste ges utrymme för misslyckanden. Det ställer krav på samtalsledarens förmåga att skapa ett tryggt, öppet och tillåtande samtals- och arbetsklimat. Vet deltagna på förhand mötesstruktur, samtalsordning och talutrymme så främjar det deras möjligheter att förbereda sig väl, vilket skapar en bra utgångspunkt för samtalet.

Efter lärgruppsmötet

Dokumentatören sammanställer sina mötesanteckningar som skickas ut till samtliga deltagare. Dokumentationen läggs ut på den gemensamma plattformen. Det blir en kollektiv angelägenhet och tillgång för kollegiet. Vill ni ha mer tips rekommenderas att ni tar del av litteraturlistan för kollegialt lärande.

Principer för lärares professionsutveckling

Kommunförbundet Skåne har gjort en sammanfattning av Helen Timperleys forskning om ”Teacher professional learning and development” där hon summerar tio forskningsbaserade principer för lärares professionella lärande.

Principer för lärares professionsutveckling

Principerna bygger på fyra antaganden om att elevernas lärande påverkas i hög grad av lärarens förmåga att undervisa, undervisningen är en komplex verksamhet och formas av ett antal faktorer (personliga teorier) om vad som skall läras ut och hur det skall läras in. Vidare bör lärares professionella lärande utformas i en undervisningskontext och utgå forskning inom området för att utveckla en djupare förståelse av teori och praktik. Den bör organiseras utifrån ett gemensamt ramverk och infrastruktur som främjar lärare och elevers metakognitiva och självreglerande förmåga som har positiv effekt på elevernas lärande.

Tio principer för professionsutveckling

Princip 1 beskriver att lärares professionella lärande och utveckling måste ha sin utgångspunkt och fokus på elevernas lärande. Lärare behöver blir experter att se samband mellan undervisningsmetoder och elevresultat som ett mått på att utvärdera sitt eget och varandras lärande. Långsiktigt leder arbetet till att lärare utvecklar sin effektivitet och förmåga till självreglering av den egna undervisningen.

Princip 2 bygger på att lärares kunskaper och färdigheter som utvecklas i den egna undervisningspraktiken är mest effektiva för att utveckla elevernas lärande och studieresultat. Lärares professionella lärande och utveckling av sin undervisningseffektivitet bör fokusera på kontextspecifika metoder som främjar lärandeaktiviteter som vilar vetenskaplig grund och principer för effekt undervisning.

Princip 3 bygger på att lärares professionella lärande utifrån teoretiska kunskaper och praktiska färdigheter behöver integreras i lärares egen undervisningspraktik. Syftet är att främja deras djuplärande och undervisningens effektivitet genom att samla in bedömningsinformation.

Princip 4 är att lärares professionsutveckling behöver utgå från vilka kunskaper och färdigheter lärare behöver utveckla för att främja elevernas lärande.  Lärare behöver utveckla sina självreglerande färdigheter, sin bedömarkompetens och strategier inom formativ bedömning för att identifiera Vart är eleverna på väg? (lärandemål), Var befinner sig eleverna nu? (nuläge), och Hur tar sig eleverna vidare? (strategival) och olika sätt att utvärdera undervisningens effektivitet och elevernas lärande.

Princip 5 utgår från att lärare behöver ett flertal tillfällen över tid för att utveckla sin undervisningspraktik och bör utformas utifrån lokala behov och förutsättningar och en lärandemiljö som bidrar till att utmana rådande föreställningar och antaganden. Lärtillfällena bör präglas av ett tillitsfullt arbets-, samtals- och lärandeklimat. Engagemang är viktigare än frivillighet vid professionsutveckling, därför bör dessa utvecklingsinsatser fokusera på att framkalla lärarnas engagemang genom att låta dem identifiera problem från den egna undervisningen och erbjuda möjligheter att lösa dem.

Princip 6 för professionellt lärande framhåller vikten av att utgå från lärares befintliga föreställningar och rådande antaganden om elevers lärande. Målet är att utveckla deras förståelse för begräsningar av den nuvarande undervisningspraktiken och de ”nya” idéerna. För att främja förändringar förespråkas en cyklisk process där lärares rådande föreställningar utmanas genom att erbjuda alternativa validerade undervisningsaktiviteter som genomförs genom mindre förändringar i undervisningen.

Princip 7 beskriver att lärares professionella lärande bör integreras i det kollegiala lärandet, vilket har en positiv inverkan på elevernas lärande, där effekten av det kollegiala lärandet används som ett mått för att se förhållanden mellan undervisning och elevernas resultat. Kollegialt lärande innebär att lärare på ett strukturerat och återkommande sätt med fokus på elevernas lärande får möjlighet att diskutera, reflektera, lösa problem och fördjupa sitt eget och varandras lärande.

Princip 8 redogör för vikten av att använda sig utav extern expertis för att utmana lärarnas rådande antaganden och föreställningar och visa på nya möjligheter på undervisningsmetoder som kan leda till förbättrade studieresultat. Experterna kan vara interna skolutvecklare, rektorer, förestelärare eller personer med en viss expertkunskap alternativt externa utbildningssamordnare.

Princip 9 bygger på att skolledare behöver utöva ett aktivt ledarskap och delaktighet i arbetet med och skapa förväntningar på skolans utvecklingsinsatser och lärarnas möjligheter till professionellt lärande. Tre roller är avgörande för att bedriva ett långsiktigt utvecklingsarbete. Det handlar om att skapa en gemensam vision och målbild samt hitta bevis för framsteg, de behöver leda, organisera och stödja möjligheter till lärares professionella lärande och utveckling.

Princip 10 bygger på att skapa långsiktiga och hållbara organisatoriska förutsättningar och en infrastruktur som stödjer självreglerande utvärderingar för att kunna bibehålla kraften. Lärarna behöver få möjlighet att utveckla sin självregeringsförmåga att ständigt följa upp och utvärdera undervisningens effektivitet och att kontinuerligt göra förbättringar i den egna undervisningspraktiken. Ledare och lärare behöver systematiskt samla in och analysera bedömningsinformation utifrån tre formativa fraser. ”Vart är vi på väg?” (lärandemål) ”Var befinner vi oss?” (synliggöra lärandet) och ”Hur tar vi oss vidare?” (framåtsyftande återkoppling)

Professionsutveckling utifrån teori och inifrån praktik

Det finns ingen bättre praktik än en väl beprövad teori. I det här blogginlägget summeras den första delen av två inlägg som berör forskning om kollegialt lärande och lärares professionella lärande och utveckling.

Inlägget är en del av en bloggserie om VARFÖR utvecklings- och förändringsprocesser bör bedrivas genom ett kollegialt lärande, VAD säger forskningen och HUR man kan organisera det kollegiala lärandet och lärares professionsutveckling. Här hittar ni en sammanfattning av forskningen inom området med länkar till de forskningsöversikter som ligger till grund för blogginlägget

Forskningsbaserat förhållningsätt och arbetssätt

Från 2010 så står det inskrivet i skollagen 1 kap. 5 § att ”utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet”. Det innebär att elevernas utbildning, undervisning och skolans arbete ska bygga på ett forskningsbaserat förhållningsätt och arbetssätt. Det riktar sig till samtliga nivåer och områden i skolans styrsystem från politiker, förvaltningschefer, skolledare till lärare och övriga medarbetare. För att reda ut begreppen har Skolverket, Skolinspektionen och Specialpedagogiska skolmyndigheten släppt en gemensam forskningsöversikt Forskning för klassrummet – vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i praktiken. I publikationen ger de en gemensam fördjupad beskrivning av begreppen. Skolverket har även gett ut att antal filmer om vad vetenskaplig grund[DN1] , beprövad erfarenhet ochevidens på utbildningsområdet kan innebära i skolvardagen. Skolverket sammanfattar begreppen på sinhemsida enligt följande:

Vetenskaplig grund innebär att kritiskt granska, pröva och sätta enskilda faktakunskaper i ett sammanhang. Beprövad erfarenhet innebär att lärare stödjer sig på erfarenheter som prövats under en längre tid, som är granskad och dokumenterad. Evidensbaserad praktik inom utbildningsområdet och skolan betyder det att de metoder som lärare använder ska grunda sig på bästa tillförlitliga kunskap.”Skolverket (2013) 

Professionsutvecklingens två kompletterande perspektiv

I Forskning i klassrummet (2013) beskrivs att lärares professionsutveckling bygger på två konkurrerande perspektiv där lärares profession skall stärkas genom ett uppifrån och utifrån perspektiv där lärare betraktas som ”forskningskonsumenter”. Ett underifrån och inifrån perspektiv där lärare betraktas som forskningsproducenter genom att arbeta med beprövad erfarenhet. I lärares professionsutveckling behövs båda perspektiven och ses som komplementärer till varandra, båda är lika viktiga utifrån ett forskningsbaserat förhållningsätt och arbetssätt. Vetenskaplig grund kan bidra till att visa på faktorer som påverkar elevernas studieresultat och kan vara vägledande för arbetet och den beprövade erfarenheten kan fungera som reflektionsprocess för att utveckla utbildningen och undervisningen. Det finns inga färdiga recept eller universalmetoder utan arbetet med att utveckla en utbildning och undervisning bygger på komplexa miljöer och behöver anpassas till skolan lokala förutsättningar och utvecklas av professionen själva.

Professionsutveckling och kollegialt lärande

I Forskning i klassrummet (2013) framhåls även ett starkt stöd att bedriva systematiska skol- och kompetensutvecklingsinsatser över tid som bygger på kollegialt erfarenhetsutbyte, lärande besök tillsammans med extern expertis. Kollegialt lärande omfattar olika former av professionsutveckling. Det sker genom ett långsiktigt systematiskt strukturerat och återkommande utvecklingsarbete och bygger på att flera lärare i samråd med en samtalsledare diskuterar, reflekterar och kritiskt granskar sitt eget och varandras arbete tillsamman med en handledare. Inom området finns en rad olika metoder, modeller och verktyg som tex learning-/leassonstudies, lärande besök forskningscirklar mm. En stark förespråkare för kollegialt lärande som metod för professionsutveckling är Helen Timperley som menar att lärares professionella lärande och utveckling och skolor utvecklingsinsatser behöver utgå från att leda till förbättringar i elevernas lärande och skolans måluppfyllelse. Timperley har utvecklat en modell i form av en cykel för lärares professionella lärande och utveckling. Den undersökande och kunskapsmildande cykeln är indelad i fem olika steg:

  1. Elevernas behov
  2. Lärans behov
  3. Fördjupat lärande
  4. Förändring av undervisning
  5. Kontroll av resultat

Modellen för lärares professionella lärande och utveckling förklaras mer i detalj i kommande blogginlägg. Rektorn och det pedagogiska ledarskapet har en avgörande roll för att organisera, leda och utveckla arbetet som behöver utformat till en lärande organisation och präglas av ett tillitsfullt och utmanande arbets-och samtalsklimat. Timperley menar att det finns en stor inneboende kraft att utveckla lärares professionella lärande och faktorer i undervisningen som kan förändras för att förbättra eleverna lärande och utveckling och skolans måluppfyllelse. Timperley argumenterar för att endast förändringar som sker i klassrummet och i undervisningen leder till förändringar av elevernas lärande och utveckling och förbättrade elevresultat och måluppfyllelse. Förändringar för att förbättra måluppfyllelsen som sker i ett land, län kommunal eller fristående skolan måste leda till förändringar i klassrummet, annars sker ingen förbättring.

Rekommendationer för TLC

Rekommendationer för att organisera ett kollegialt lärande

Siobhan Leahy & Dylan Wiliam (2009) även utvecklat ett antal rekommendationer för skolor som vill arbeta med lärgrupper för gemensamt lärande (Teacher Learnings Communities) och implementera en modell för professionellt utvecklingsarbete (vid införandet av formativ bedömning). Mötesfrekvensenrekommenderas till en gång månadsvis då två veckointervall var för kort för att genomföra förändringar och sex veckor för långt då förändringsprocessen riskerades att urholkas. Minsta tilltänkta mötestidrekommenderas till minst 75 minuter deltagarantalet i lärgrupperna till minst åtta personer och max tolv personer för att alla deltagare skall få möjlighet att redovisa sitt arbete från den egna undervisningen. Vad gäller lärgruppens sammansättning så rekommenderas heterogena grupper bestående av minst en kollega med samma ålders- eller ämnesspecialisering för varje medlem.

Leahy och Wiliam (2009) har även utarbetat rekommendationer för en ”standardstrutkur” för mötena som bygger på sex återkommande aktiviteter (stående agenda) för varje möte för att deltagarna i lärgrupperna vet vilka punkter som skall avhandlas och vilka olika roller deltagarna har under mötet. Mötesstruktur

  1. Introduktion (5 minuter)
  2. Startaktivitet (5 minuter)
  3. Feedback (25 minuter)
  4. Nytt lärande (20 minuter)
  5. Personlig aktionsplanering (15 minuter)
  6. Sammanfattning av lärande (5 minuter)

I nästa blogginlägg kommer vi att beskriva VAD forskningen säger kännetecknar en yrkesskicklig och professionell lärare, som i sin tur bedriver en framgångsrik undervisning och olika klassrumsnära rön kopplat till framgångsfaktorer i undervisning för att arbeta med kollegialt lärande och lärares professionsutveckling i klassrummet.Vill ni initiera arbetet med lokala skol-och kompetensutvecklingsinsatser inom kollegialt lärande rekommenderar vi att ni tar del av vårt SKOL-koncept. För mer information och våra utbildningsinsatser är ni välkomna att kontakta oss.

Tvärvetenskapliga projekt

Tvärvetenskapliga projekt

Inom det entreprenöriella lärandet är det tvärvetenskapliga arbetet en utav flera centrala arbetssätt för att synliggöra kopplingen till omvärlden.

Tanken bakom det tvärvetenskapliga arbetet och ämnesövergripande projekt är att de skall förbereda eleverna för det kommande arbetslivet, som inte består utav en tydlig ämnesindelning utan förekommer i ett större sammanhang. Vidare skall eleverna fostras till demokratiska samhällsmedborgare, genom att arbeta i projekt över ämnesgränserna får eleverna träna sig att samarbeta, ta ansvar, lösa problem och konflikter. Det finns flera fördelar att arbeta ämnesövergripande, dels får eleverna färre examinationer men också mer tid till sina projekt och kan se en tydlig koppling mellan olika ämnen och sätta kunskapen i ett större sammanhang. För lärarna så innebär det mer elevtid för sina examinationer, det underlättar möjligheten till sambedömning och att besöka varandras lektioner för auskultation och samverkan.

Programinfärgning och progression utifrån examenmålen

Lärarna skall utgå från läroplanen och examenmålen som är överordnade ämnesplanerna när de planerar upp sin undervisning, och samverka för att examensmålen skall genomsyra elevernas studiegång. Genom att utgå från examenmålen arbetar lärarna med en programinfärgning som underlättar för att samarbeta tvärvetenskapligt, men bidrar även till en samsyn kring programmets struktur, innehåll och progression. ”Alla ämnen skall bidra till att nå examenmålen ” och därför är det centralt i hur skolan och lärarna planerar upp sin undervisning med utgångspunkt i examensmålen. Ur läroplanen för gymnasieskolan. För att arbetet och projekten skall fortskrida samt vara återkommande för eleverna krävs det tydliga arbetsrutiner, ramar och en progression i arbetet, det för att lära eleverna att arbeta i större projekt. Ett exempel på hur en modell skulle kunna se ut och som vidareutvecklats hittar du här:

Steg 1: Lärarna planerar de ämnesövergripande, eleverna arbetar enskilt eller i grupp. Läraren arbetar med personlig coachning och går igenom grunderna i betygsmatrisen och eleverna lär sig arbeta med självvärdering och sitt personliga självledarskap.

Steg 2: Lärarna tillsammans med eleverna planerar upp det ämnesövergripande arbetet, eleverna arbetar i grupp. Läraren arbetar med gruppcoachning och eleverna lär sig arbeta med kamratbedömning och medbedömning utifrån betygsmatriser. Eleverna lärs sig vidare att arbeta med i projekt och utveckla sitt gruppledarskap genom att pröva olika roller.

Steg 3: Eleverna själva planerar upp det ämnesövergripande arbetet och arbetar i grupper. Läraren arbetar med klasscoachning där eleverna får arbeta med självvärdering, kamratbedömning och medbedömning utifrån betygsmatriser. Eleverna utvecklar sitt ledarskap på individ, grupp såväl som projektnivå.

Källa: Josefsson Bostani, Salomeh & Robin Josefsson (2009) – Formativ bedömning vid entreprenöriellt lärande – så här gör du, Me University AB

Skolans organisation för ämnesövergripande projekt

I läroplanen kan man vidare utläsa att rektor har i uppdrag att säkerställa att skolan arbetar efter de uppsatta examnesmålen och där igenom ”ansvarar att det kommer till stånd samverkan mellan lärare i olika kurser så att eleverna får ett sammanhang i sina studier.” Ur läroplanen för gymnasieskolan 

Ett bra arbetssätt för att samverka och planera upp terminens ämnesövergripande projekt är att arbeta systematiskt i samarbetet mellan skolans lärare. Samarbetet ställer krav på en tydlig organisationsstruktur och ansvarsfördelning i planering, genomförande och uppföljning av projekten under läsåret. För att systematisera arbetet med ämnesövergripande projekt måste skolan avstätta tid för lärarna, samt att det måste finnas tydliga ruiner för arbetet. Ett exempel på hur ett upplägg skulle kunna vara:

Inför terminsstart

Samtliga undervisande lärare på programmet träffas för att med utgångspunkt i läroplanen och examenmålen planera upp terminens examinationsschema och i samråd utarbeta ett antal ämnesövergripande projekt.

Mitt terminsavstämning

I anslutning till lov arrangerar många skolor klasskonferenser och avsätter tid för ämnessamverkan. Det är ett perfekt tillfälle att stämma av kommande, pågående eller avslutande ämnesövergripande projekt för lärarna.

Efter terminsavslut

Efter att ha avslutat en termin eller läsår är det viktigt att lärarna får tid att följa upp sitt arbete genom uppföljning och utvärdering av de ämnesövergripande projekten. De för att diskutera utfallet och resultatet av de olika ämnesövergripande projekten för att se vad som kan förändras eller förbättras inför nästa läsår.

Externa föreläsningar och föreläsare i skolan

Jag fick tidigare en inbjudan att delta i en nätverksträff från Transfer Väst i Göteborg och presentera hur jag arbetar med externa föreläsare i min undervisning.

Transfer är en grym organisation som erbjuder skolor kostnadsfri förmedling av föreläsare från näringslivet. Under läsåret undervisade jag primärt Ung företagsamhet och hade ett tiotal gästföreläsare på besök. Anledningen till att jag väljer att ta in en rad olika gästföreläsare till undervisningen är att mina elever skall se en tydlig koppling mellan undervisningen i skolan och arbetslivet. Vidare handlar det om att skapa en insikt, förståelse och kunskap om olika studie och yrkesutgångar för eleverna samt sätta olika teoretiska begrepp i ett praktiskt sammanhang.

Traditionellt eller entreprenöriella föreläsningar

Traditionellt sätt så har skolan bjudit in föreläsare, eller tagit del av externa föreläsningar genom att en person genom en monolog står med en Power-Point och informerar om ett ämne. Gärsföreläsarna ställer upp gratis under arbetstid och därför är det viktigt att både föreläsaren och eleverna känner att det skapar ett mervärde för undervisningen. I min egen undervisning försöker jag ha ett alternativt upplägg som består utav tre steg, planering, genomförande och uppföljning utav föreläsningen. Jag skall i korthet försöka förklara upplägget, du hittar en utförligare presentation från nätverksträffen i slutet av texten.

Inför föreläsningen

Information till föreläsaren 

  • Bjud in föreläsaren och ge en kort bakgrundsbeskrivning av skolan och ämnet
  • Kontakta föreläsaren och informera om syfte, mål och förväntningar
  • Återkoppla elevernas frågeställningar
  • Stäm av eventuella önskemål från föreläsaren sida

Information till eleverna

  • Informera eleverna om föreläsningen syfte och mål
  • Ge eleverna den teoretiska bakgrunden
  • Tydliggör koplingen till det centrala innehållet och kunskapskraven
  • Låt eleverna förbereda ett antal frågeställningar
  • Koppla föreläsningen till ett sammanhang/examination

 Under föreläsningen

  • Presentera föreläsare inför klassen
  • Återkoppla elevernas uppgift och tidigare genomförd lektion
  • Låt eleverna ta anteckningar och använda föreläsningen som referens
  • Lämna tid för att besvara elevernas frågeställningar
  • Uppmuntra till att ställa frågor
  • Ca 45 minuters föreläsning rekommenderas, 15 minuter till frågor
  • Avsluta med att tacka föreläsaren och återkoppla till syftet och uppgiften
  • Låt eleverna ge lite kortfattad feedback till föreläsaren
  • Genomför utvärderingen direkt i anslutning till föreläsningen

Efter föreläsningen

  • Skicka in utvärderingen
  • Skicka ett tackmail till föreläsare och en kort återkoppling
  • Återkoppla till föreläsningen nästkommande lektion

Hoppas att läsningen kan bidra till att vidareutveckla arbetet kring hur skolan och lärare arbetar med externa föreläsare.

Min pedagogiska grundsyn   

Min pedagogiska grundsyn

Med en bakgrund som elitidrottare, tränare och sex års yrkeserfarenhet som lärare och skolutvecklare så vill jag förmedla min pedagogiska grundsyn. Den är utgångspunkten för mitt arbete i NORDSTRÖM EDUCATION. En kärleksförklaring till entreprenörskap i skolan.

Entreprenörskap ordmoln

Entreprenöriellt förhållningssätt

Entreprenöriellt lärande är för mig ett pedagogiskt förhållningssätt som motsvarar samtidens och framtidens skola med en förändrad kunskapssyn och lärarroll. Undervisningen skall stimulera den inre motivationen till elevernas lärande genom att utgå från deras livsvärld och att sätta kunskapen i ett omvärldsperspektiv.  Genom att utgå från elevernas egna erfarenheter, kunskaper och intressen skapas ett meningsfullt lärande där eleverna lär för livet och inte för dagen.

Lärandet är cirkulärt, där eleverna får arbeta tillsammans i projektform och tvärvetenskapligt med längre sammanhängande processer i samverkan omvärlden. Samverkan med arbetslivet bidrar till att öka förståelsen för det livslånga lärandet och att skolan är en integrerad del av samhället, samt till att utveckla elevernas entreprenöriella kompetenser.

Ledarskapet i klassrummet skall utgå från ett coachande förhållningssätt och erbjuda alternativa vägar fram till svaret. Läraren skall ställa öppna frågor samt erbjuda acceptans för flera lösningar. Då tillåts eleven att lära av sina misstag, att våga misslyckas och genom sina erfarenheter utveckla sin kompetens. Undervisningen skall kännetecknas av en ömsesidig respekt, höga förväntningar, tydliga mål och förutsättningar som bygger på demokratiska värderingar. Detta genom att erbjuda ett stort elevinflytande och delaktighet.

Tillgången till teknik är en central del av det entreprenöriella lärandet samt ett komplement till det analoga och traditionella lärandet. Med stöd av digitala verktyg i undervisningen kan vi omdefiniera lärandet och låta eleverna gå från konsumenter till producenter av kunskap. Det digitala lärandet ger mig möjligheten att möta eleverna i deras livsvärld och skapa nya arenor för lärande.

Tekniken bidrar även till utökade möjligheter att söka, kritiskt granska och skapa ny information. Digitala verktyg har skapat effektivare sätt att arbeta med bedömning. Men stöd av digitala lärarresurser ger det mig möjlighet arbeta med formativ bedömning för att tydliggöra lärandemålen, synliggöra lärandet och ge effektiv återkoppling. Tekniken kan stödja elevernas inlärningsprocesser. Den skapar nya förutsättningar för att aktivera eleverna som lärresurser för varandra genom att samarbeta, kommunicera och presentera sitt arbeta för varandra och sin omvärld.

Entreprenöriellt lärande handlar om att främja det livslånga lärandet och en hälsosam livsstil. De fysiska, psykiska och sociala delarna av hälsobegreppet skall tillsammans bidra till ett helhetsperspektiv för individen. Det bidrar till ett ökat välbefinnande, en hälsosam livsstil där varje individ skall utvecklas maximalt utifrån sina egna förutsättningar, intressen och behov. Detta för att lyckas i framtiden. En hälsosam livsstil utgår från holistiskt och salutogent perspektiv där hälsa och lärande kopplas samman för att skapa bästa möjliga förutsättningar för att eleverna skall lyckas uppfylla sina framtida mål och drömmar.

En värld i förändring. Hänger vid med?

Världen förändras samhället utvecklas, När vi arbetar i skolan borde vi också ta hänsyn till dessa aspekter. Samhället är föränderligt, vilketgör att skolan måste utvecklas och möta de krav och den kultur som en föränderlig omvärld ställer på kunskap och lärande.

https://www.youtube.com/watch?v=GrqjDr3jRRA

Det finns många delar som påverkar samhället i framtiden, vi lever i en globaliserad värld där förändringar oavsett ekonomiska, politikiska, kulturella, teknologiska eller sociala påverkar oss mer eller mindre. Den fria rörligheten och utvecklingen av informations- och kommunikationsteknologi (IKT) har gjort att Sverige inte längre kan konkurrera med massproduktion, standardisering och stordriftsfördelar av varuproduktion med låglöneländer från framförallt Asien. En av de viktigaste förutsättningarna för svensk tillväxt i det globala samhället är beroende av att skapa möjligheter för lokala, regionala, samt nationella svenska initiativ, att satsa på korta serier, specialtillverkning och produktion med krav på extremt hög kvalitet, exakt precision och anpassa sig till den växande tjänstesektorn.  Men även ta vara på våra naturresurser och de stora marknadsledande företag som finns i landet.

Vi står inför en utmaning att hantera både globala och lokala förutsättningar på individ, grupp, organisation och samhällsnivå inom både skola och arbetsliv. Tillgången på IKT bidrar till ökade möjligheter för rörlighet och interaktion med omvärlden där handel, information och kommunikation sker numera world wide på webben. Om vi inte anpassar oss är chansen att vi bli förbisprungna av andra utvecklingsländer i världen, för att vara konkurrenskraftiga räcker det inte med att medarbetare och chefer kan ta till sig och hantera ny kunskap och teknik för att lösa de dagliga arbetsuppgifterna. Det avgörande är att kunna utnyttja teknikens fulla potential för att öka produktiviteten och skapa förutsättningar för lönsamhet konkurrenskraft. Digital kompetens behöver inte endast utvecklas av civilingenjörer eller datanördar, utan vi behöver skapa medvetenhet om att IKT idag är en central del utav informationssamhället och anpassa oss efter de krav som ställs. Vi behöver öka kunskapen och användningen av IKT både i skolan och på arbetsmarknaden om vi vill fortsätta vara konkurrenskraftiga i framtiden och skapa medvetenhet att sociala samspelet på 2000-talet sker mer och mer i den digitala världen.

Globaliseringen innebär även att vi måste utveckla kunskap och kompetens om sociala och kulturella skillnader för att ta och tillvara de glokala förutsättningar som globaliseringen bidrar med. Ett exempel är den ökade mångfalden som gör att vi behöver utveckla en etiks och kulturell medvetenhet för att främja integration, undanröja sociala klyftor och utanförskap i dagens arbetsmarknad som är exkluderande och inte inkluderande. Det krävs kunskap om andra kulturer och traditioner för att ta tillvara på mångfaldens möjligheter samt värna och utveckla kunskap om den öppenhet, jämställdhet och demokratiska vädringar som råder i landet.

Den förändrade bilden i arbetslivet och öppenheten på arbetsmarknaden har gjort att vi idag inte endast konkurrerar med människor av samma nationalitet eller européer, utan med arbetskraft från framförallt Asien och Sydamerika. Stora svenska företag blir antingen uppköpta av utländska investerare eller flyttar sin produktion till låglöneländer. Där det finns ett stort utbud av högt utbildad arbetskraft som utför lika kvalificerade arbetsuppgifter, med samma kunskaper och kompetenser fast till betydligt lägre kostnader.

Kanske är det så att förändringarna i samhället gjort att massproduktion av varor från industrialiseringens tid är förbi. Vi befinner oss i ett kunskapssamhälle där produktionen av varor håller att försvinna och svenskt arbetskraft blir alltmer fokuserad på service och tjänsteproduktion. Tjänsteproduktionen ställer krav på andra mjuka kompetenser som problemlösning, initiativtagande, risktagande eller social kompetens där förmåga att interagera och kommunicera med andra människor blir allt viktigare utan att för den skull göra sakkunskap mindre viktig.

När våra föräldrar växte upp så utbildades de till ett yrke som de skulle vara trogna resten av sina liv och ibland kunde även olika yrkestitlar överlåtas från en generation till nästa. De lärde sig yrket från grunden och med hjälp av reproduktion, återgivning av kunskap samt standardiserade arbetsmetoder så utvecklades de kompetenser som krävdes för att klara av ett yrke. Dagens ungdomar formas och utbildas till yrken som inte existerar i dagens samhälle, de kommer att byta yrken under sin yrkeskarriär och ansvaret för att vara attraktiv på arbetsmarknaden flyttas alltmer över på den enskilda individen. Den nya generationen medarbetare rangordnar den egna utvecklingen, delaktighet och medbestämmande högre än lönen. Betydelsen att få planera och genomföra sitt arbete på ett självständigt sätt under arbetstiden samt kombinera ett fungerande familjeliv, en rik fritid och goda karriärmöjligheter har blivit allt viktigare. Samt att komplettera och kombinera utvecklingen av sakkunskap med utvecklingen av mjuka kompetenser. En effektiv träning av mjuka kompetenser kräver en särskild pedagogik och metodik. Arenorna för lärandet ser annorlunda ut än vid inlärning av sakkunskap och något som vi kanske bör ta i beaktande i utformningen av det svenska utbildningssystemet.

Väljer man idag att studera platsannonsers innehåll och utformning så efterfrågar arbetsmarknaden inte bara fakta och sakkunskap, utan även olika kompetenser som erfarenheter, förmågor, egenskaper, och färdigheter (Edman och Schilling 2011). Företagen efterfrågar medarbetare med tillräckligt hög tekniskt kompetens, men också med kompetens att agera självständigt, innovativt och entreprenöriellt. I vissa branscher så råder det arbetsbrist på grund av demografin, företagen vill anställa men saknar rätt kompetens är artiklar som man ofta möts av i media. På samma gång erbjuder vissa branscher anställning direkt efter gymnasiet, men saknar arbetskraft för att ungdomar idag saknar intresse för branschen, eller att branschen saknar förutsättningar för att vara en attraktiv arbetsgivare inom exempelvis skogsindustrin, äldreomsorgen.

Den ökade komplexiteten i samhället har gjort att vi idag måste vara mer analytiska i vår tänkande och göra djupgående omvärldsanalyser för att kunna fatta rätt beslut. Antalet parametrar och komplexiteten i beslutsfattandet gör att vi måste ta flera etiska och moraliska aspekter i beaktande, förutse olika scenarier som kan påverka besluten i både positiv och negativ riktning. Vi möts idag av ett samhälle som präglas mer av individuella presentationer med fokus på individualism, samverkan eller samarbeten som skall bidra till kollektivet och välfärden bli allt mindre aktuellt. IKT har underlättat informationsspridningen och ofta ersatt det fysiska mötet och interaktionen mellan människor. Det har blivit allt viktigare att nätverka och stärka den sociala kompetensen, det vill säga förmågan att kunna kommunicera och interagera med andra människor i olika sammanhang för ett individuellt syfte.

Miljö och hållbar utveckling kommer även att påverka våra livsstilar mer eller mindre i framtiden. Under tiden som I-länder fortsätter med sin massproduktion och konsumtion av el, energi och icke förnyelsebara energikällor så håller U-länder på att utvecklas i ibland annat Ryssland, Sydamerika och Asien. Populationen till antalet motsvarar stora produktions och konsumtionsbehov i utvecklandet av ländernas välvärd. Tillgången till el, energi, vatten sjukvård, infrastruktur gör att behovet av att utveckla teknik och energiproduktionen ökar hela tiden. Vi behöver hitta alternativa förnyelsebara energikällor och ta ett gemenast ansvar för en hållbar utveckling och en ökad välfärd. Vi kommer i framtiden behöva fler individer med gedigen naturvetenskaplig och teknisk utbildning. Med innovativ förmåga och entreprenöriell kompetens för att leda och i handling omsätta forskning och teknikutveckling när det gäller energiproduktion och miljövänliga produkter i tillräckligt hög takt. Vi behöver ta ett gemensamt ansvar för den miljö som vi vill att våra barn och framtida arbetstagare skall verka inom, genom att utnyttja ny teknik för att hitta alternativa lösningar till som kan göra beroendet av icke förnyelsebara källor mindre för att på samma gång förändra vår konsumtions och livsstilsmönster.

Tillgången på realkapital har ökat och kan i dagens samhälle inte kan ses som en konkurrensfördel. Länder behöver anpassa sig till den öppna marknadsekonomin och tvingas konkurrera med andra metoder som kreativitet, innovationskraft och handlingskraft för att behålla sin position på världsmarknaden. För att simulera till kreativitet krävs att vi utvecklar en hög kompetens med strukturer och system som främjar innovationskraft och nytänkande. Vi behöver skolor, företag och organisationer som möjliggör för olika aktörer att samarbeta på ett sätt så att nyskapande idéer kan förverkligas och införlivas i företag och samhället. Det är även viktigt att stärka och utveckla förmågan att identifiera möjligheter som kan skapa värde. Att förverkliga sina idéer i handling och förmågan att organisera sin handlingskraft i olika typer av verksamheter som involverar andra människor och för att stärka konkurrensen på marknaden.

När realkapital och de vanligtvis konkurrenskraftiga produktionsfaktorerna inte bidrar till konkurrensfördelar på världsmarknaden behöver vi hittar alternativa vägar, här kommer entreprenörskapet och det entreprenöriella tänkandet in. Sverige behöver ständigt förbättra, förnya och utveckla sina produkter och tjänster för att behålla sin konkurrenskraft på världsmarknaden. Vägen går delvis genom att hitta nya kreativa idéer och innovationer, men även genom att utbildningsystemet, företag, branscher, organisationer i samhället kan stimulera till att skapa handlingskraftiga, nytänkande, ansvarstagande och initiativtagande individer som går från tanke till handling. Men även att skapa förutsättningar för att utveckla förmåga att starta, etablera och driva egna företag som bidrar till fler arbetstillfällen ökad konkurrenskraft och välfärd i landet-

Källa:http://www.utu.fi/fi/yksikot/ffrc/tutkimus/hankearkisto/koulutushankkeet/Documents/NTT_rapport.pdf