Forskning har visat att läraren är den enskilt viktigaste faktorn för elevernas måluppfyllelse. I den svenska skoldebatten pågår en diskussion om tillgången på behöriga lärare, söktrycket och kvaliteten på befintliga lärarutbildningar och i dagarna kom även OECD med sin rapport om den svenska skolan. Den politiska debatten har tidigare präglats av fler nationella prov, tidigare betyg, ordning och arbetsro, högre lärarlöner och mindre administration som en lösning på de sjunkande resultaten i svensk skola. Mycket lite fokus riktas mot de påverkansfaktorer som har störst effekt på elevernas studieresultat, och som påverkar elevernas lärande mest, den faktiska undervisningen i klassrummet.

Forskaren John Hattie menar att vi tidigare riktat stort fokus på yttre skolstrukturella faktorers betydelse exemeplvis elevernas socioekonomiska bakgrund, föräldrarnas utbildningsnivå, ekonomiska resurser, klasstorlek och tillgång till fria skolval. Det är faktorer som har stor effekt på elevernas studieresultat om man tittar på Hatties effektforskning, men det är faktorer som lärarna inte direkt kan påverka . I den svenska skoldebatten riktas det allt för sällan fokus på faktorer i klassrummet och specifikt sådant som har att göra med själva undervisningen och det som lärare faktiskt direkt kan påverka. Hattie menar att lärare tidigare inte riktat fokus på sitt eget lärande, utan mer tid med att tala om för eleverna hur de ska arbeta, men talar allt mindre om vad de ska lära sig.

Stark kultur och lärotradition av läraren som ensam varg

Den svenska skolan har haft en stark tradition av ”stängda” klassrum. En skolkultur som präglats av att förskolechefer, rektorer, pedagoger och lärarkollegiet inte skall involveras i den enskilda lärarens arbete och vad som sker innanför klassrummet väggar och i den befintliga undervisningen. Lärare har historiskt sett varit ett ganska ensamt yrke där de enskilt suttit och reflekterat över elevers studieresultat från undervisningen i klassrummet. Reflektionsprocessen har skett på det individuella planet och har tidigare varit en personligt avgränsad angelägenhet, isolerad från de övriga lärarkollegiet. För att utveckla lärares professionella lärande och utveckling behöver lärarna öppna upp sina klassrum och deras reflektionsprocess integreras i det kollegiala lärandet och erfarenhetsutbytet för att synliggöras och därmed göras tillgängliga för hela lärarkollegiet.

Top-down eller bottom up?

Skolan har tidigare haft en stark tradition av att förändrings- och utvecklingsarbete initierats uppifrån och ett utifrånperspektiv från förvaltnings- eller ledningsnivå som en konsekvens av yttre faktorer så som politisk beslut. Allt för sällan initieras ett förändrings- och utvecklingsarbete som präglas av ett underifrån och inifrånperspektiv som fokuserar på skolans interna faktorer och lärarnas inre motivation. Hans-Åke Sherp diskuterar i sin bok Lärandebaserad skolutveckling att den traditionella “top-down”styrkjedjan för utvecklings- och förändringsprocesser  i har präglats av en utifrån styrning och ett uppifrånperspektiv som bygger på yttre motivation. Läraren ses som en utförare och utvecklas genom ett individuellt lärande i en görandekultur. I “bottom up” styrkjedja präglas utvecklings- och förndringsproceser av en inifrån styrning och underifrånperspektiv och bygger på inre motivation med läraren som medskapare i ett kollegialt lärande som präglas av en lärandekultur. Dylan William menar att top-down modeller för kompetensutveckling sällan får de önskade effekterna. Lärarna prövar de nya undervisningsmetoderna i sin undervisning men ofta så har dessa en relativt låg effekt då lärare och skolor har helt olika förutsättningar. William menar vidare att om lärarna själva får vara delaktiga i utformandet av deras professionella lärande och utveckling. Då kommer det med allt större sannolikhet att fungera.

Rektors roll och fokus på det pedagogiska ledarskapet

Det är alltså viktigt vem det är som tar initiativ till ett förändrings- och utvecklingsarbete och vilken möjlighet till delaktighet och handlingsutrymme som ges för lärarna. Lika viktigt är det att avsätta tid och resurser för förändrings- och utvecklingsarbetet genom regelbundna formella och informella möten. Det pedagogiska ledarskapet och rektorns roll att delta och engagera sig förändrings- och utvecklingsarbetet är avgörande för hur väl lärarkollegiet lyckas. Rektorn måste se sina medarbetare som sin klass likväl som lärare har sin klass och skapa förutsättningar för att organisera lärarnas professionella lärande och utveckling.

Politiker, förvaltning och ledningsrupper måste visa i handling att de prioriterar lärarnas professionella lärande och de förändrings- och utvecklingsprocesser som initieras. Rektors främsta och primära uppgift borde vara att se sin klass av medarbetare utvecklas för att eleverna i sin tur skall få en möjlighet att utvecklas så långt som möjligt, både som individer och kunskapsmässigt. Tyvärr bortprioriteras det pedagogiska ledarskapet pga rektorns arbetsbörda av administrativa uppgifter och möten. Denna utmaning beskriv mycket bra av Rektor Elsemarie Hallqvist i hennes blogg.

Rektorns behöver ta sitt ansvar för att i samråd med sin klass skapa förutsättningar och möjligheter för att organisera lärgruppsmöten, lärande besök (askultationer), lärande samtal i ett kollegialt lärande. Rektorn behöver tillsammans med sin klass utveckla en gemensam pedagogisk vision och verksamhetsidé som kan genomsyrar skolans utvecklings- och förändringsprocesser. Arbets- och samtalsklimat behöver präglas av öppenhet och lyhördhet där meningsskiljaktigheter och motstånd ses som en tillgång och grunden för att utmana den rådande skolkulturens normer och värderingar. Det är viktigt att som rektor hålla i, hålla ut och hålla kvar vid de utvecklings- och förändringsprocesser som initierats. Annars är risken att man blir vad Hans-Åke Sherp kallar för en ”kängruskola” som hoppas från projekt till projekt. Forskning visar att de skolor som lyckas utveckla en struktur för lärares professionella lärande och det kollegiala lärandet kunde se effekter redan efter åtta månader och efter tre år kunde man se mycket positiva effekter på elevernas studieresultat. Även de personer som gjorde ett visst motstånd visar stora positiva effekter för att de såg att arbetet gav synergieffekter på deras undervisning vilket underlättade deras arbete.

Kollektiva eller individuella skol- och kompetensutvecklingsinsatser?

Det finns relativt lite forskning som visar på att individuella fortbildningsinsatser för lärare har positiv effekt på elevernas studieresultat. Det finns desto fler starka bevis på att den kollegiala fortbildningen påverkar eleverna och kollegiets lärande positivt. Helen Timperley pratar om ett paradigmskifte inom hela fortbildningskulturen. Skolor har många gånger valt att satsa på traditionella fortbildningsinsatser där man bjuder in externa föreläsare. Lärare sitter passivt och lyssnar utan att arbetet följs upp med kollegiala reflektioner och diskussioner.  Många gånger så sker dessa ”inspirationsföreläsningar” utifrån helt andra ekonomiska, organisatoriska och tidsmässiga förutsättningar än den enskilda skolan.  Lärare skickas iväg på externa fortbildningstillfällen där de nya kunskaperna ofta stannar hos den enskilda läraren. Nya metoder, modeller eller pedagogiska verktyg som presenteras vid fortbildningsinsatser som sällan följs upp eller implementeras för att alla skolor och lärare har olika förutsättningar för att lyckas. De nyvunna kunskaperna följs ofta upp av rektor genom att fråga hur utbildningen var och blir sällan en tillgång för kollegiet. Forskning från bland annat Helen Timperley visar dock att det kollegiala lärandet och ett kollegialt erfarenhetsutbyte leder till större förändringar av kvalitén i lärarnas undervisning. Timperley menar att skol- och kompetensutvecklingsinsatser borde utgå från vilken effekt den får för elevernas lärande och studieresultat, inte på hur lärarens färdigheter utvecklas. Hon menar att lärares fortbildningsinsatser behöver utgå från lärares behov av att veta, inte någon annan persons behov av att berätta.

Paradigmskifte och nya arenor för professionella lärande och utveckling

Idag kan vi se en ny form av skol- och kompetensutveckling av informellt lärande som växer fram och via sociala medier. Då pratar man om det utvidgade kollegiet. På facebook finns det en rad olika grupper där lärare diskuterar, reflekterar och delar med sig av sitt arbete från den egna undervisningen. Några exempel på grupper är The Big Five, Flippa Klassrummet, Bedömning för lärande och IKT-verktyg. En komplett lista över Facebook-grupper hittar ni här. Twitter är en annan informell digital mötesplats där det pågår en aktiv diskussion om skolutveckling och ”dela kultur” som kännetecknas av “sharing is Caring.” Under olika hashtags (#) som #skollyftet, #lärarlyftet, #digiskol, #skolchatt, #rektorschatt, #förskolechatt pågår det ständigt kollegiala diskussioner och erfarenhetsutbyten. XXX har satt ihop en lista på olika hashtags för det kollegiala lärande på Twitter.

Vi ser även en starkt växande trend med olika regionala eller kommunala (lokala) skol- och kompetensutvecklingsinsatser där man väljer att satsa på det kollegiala lärandet. Några utav de regionala initiativen är Pedagog Stockholm, Malmö, Dalarna och Värmland och kommunala initiativ som växt fram finns iKungsbacka, Svedala, Sigtuna och Göteborg. I det utvidgade kollegiet ser vi en stark trend av lärare som bloggar inom pedagogik och utbildning och som flitigt delar med sig av sina pedagogiska tankar. De bidrar då till skol- och kompetensutveckling inom sina områden för lärare som aktivt kan följa deras arbete. Några av många yrkesskickliga lärare som bloggar och är värda att följa ärKarin Brånebäck, Anne-Marie Körling, Kristina Alexandersons, Fröken Flipp, Daniel Barker, Helena Wallberg, Stefan Pålsson mfl. Här hittar du en lista över bloggande lärare.

I nästa blogginlägg kommer vi att beskriva HUR man kan organisera och arbeta med det kollegiala lärandet och bedriva lokala utvecklings- och förändringsproceser. Vill ni initiera arbetet med lokala skol-och kompetensutvecklingsinsatser inom kollegialt lärande rekommenderar vi att ni tar del av vårt SKOL-koncept. För mer information och våra utbildningsinsatser är ni välkomna att kontakta oss.

This entry was posted in Formativ bedömning, Kollegialt lärande, Skolutveckling and tagged Formativ bedömning, Kollegialt lärande, Vetenskaplig grund