Etikett: Helen Timperley

 Filmarkiv Bedömning För Lärande

För er som är intresserade utav att fördjupa Er inom formativ bedömning hittar Ni en sammanställning av filmer och videoklipp. Sammanställningen finns även digitalt i Pearltrees för Er som enkelt vill kunna få en översikt av de olika filmerna och videoklippen. I sammanställningen hittar ni bland annat filmer från Skolverket, GR Utbildning, UR Samtiden, Dylan William, Pedagog Stockholm och Skolvärlden.Sammanställningen kommer uppdateras kontinuerligt med länkar till gamla såväl som nya filmer inom formativ bedömning. Följ oss på Formativ bedömning ordmolnsociala medier eller på bloggen för att ta del av nya uppdateringar med tips på nya filmer och videoklipp inom formativ bedömning. Om det saknas filmer som saknas lägg gärna en länk till filmen i kommentarsfunktionen.

Klicka här för att komma till sammanställningen i Pearltrees

[toggle title=”Skolverket”]

Skolverkets filmer Prov, bedömning och betygssättning

Skolverket, Allmänna råden för planering och genomförande av undervisning

 Skolverket, Kollegialt lärande och formativ bedömning

Skolverkets filmer om att sätta betyg

[/toggle]

[toggle title=”BLF-Lilla Edet”]

[/toggle]

[toggle title=”Christian Lundahl, GR Utbildning”]

[/toggle]

[toggle title=”Skolvärlden”]

[/toggle]

[toggle title=”Dylan William”]

[/toggle]

[toggle title=”Pedagog Värmland”]

[/toggle]

[toggle title=”UR Samtiden”]

[/toggle]

[toggle title=”KVUTIS”]

[/toggle]

[toggle title=”Kommunförbundet Skåne”]

[/toggle]

[toggle title=”Orka plugga”]

[/toggle]

[toggle title=”Torghandel Göteborg”]

[/toggle]

[toggle title=”Övriga filmer om bedömning”]

[/toggle]

Formativ bedömning+ kollegialt lärande

Rekommendationer vid införandet av formativt förhållningssätt och kollegialt lärande

Formativ bedömning ordmolnI det här inlägget sammanfattar jag HUR huvudmän och skolor valt att implementera arbetet med formativ bedömning och kollegialt lärande. Sammanfattningen bygger på redovisningar och erfarenheter från BFL-seminariet under Skolforum 2015 och andra kommuner. Forskning från bland annat Dylan Wilian och Helen Timperley visar att införandet av formativ bedömning och kollegialt lärande ger den absolut största och positiva effekterna och är det mest kostnadseffektiva sättet för att på höja elevernas studieresultat.

Under senaste året har jag läst mycket litteratur, tittat på filmer och följt olika pedagogiska forum om formativ bedömning. Det har utmynnat i ett stort antal blogginlägg, sammanställningar, föreläsningar, en utbildningsplattform, och skolutvecklingsuppdrag mot olika huvudmän. Här hittar ni en sammanställning av lite rekommendationer

Kartläggning och behovsanalys

Implementeringen bör utgå från skollagens krav på ett systematiskt kvalitetsarbete. Skolverket släppte under förra året stödmaterialet, Kvalitetsarbete i praktiken som bör vara en utgångspunkt för lärares skol- och kompetensutvecklingsinsatser. Sigtuna kommun valde att satsa på BFL+IKT och gjorde en utredning och kartläggning av behoven för högre måluppfyllelse, resultatet blev Sigtunaboxen. Svedala kommun är ett framgångsexempel som lyckats med en kommunövergripande satsning på kollegialt lärande och formativ bedömning. Svedalas kartläggning utgår både från ett lärar- och elevperspektiv, vilket är ett mycket intressant upplägg som fler bör titta närmare på. Det är viktigt att utveckla medarbetarskapet så att samtliga deltagare ges möjlighet till delaktighet och inflytande under beslutsprocessen. Syfte, målsättningar och förväntade effekter behöver förankras på samtliga nivåer i styrkedjan från förvaltnings- till elevnivå.

Ta in extern expertkunskap

I skollagen står det att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. För att leva upp till skollagens intentioner och att lyckas med implementeringen är det viktigt ta in extern expertkunskap. Det finns ett antal internationella forskare inom området t.ex. Dylan Wiliam, John Hattie, Paul Black Helen Timperley, Siobhan Leahy som har skrivit böcker inom området. På Youtube finns en uppsjö av filmer och på olika internetadresser finns en massa forskningssammanfattningar att ta del utav. Vill man satsa på att anlita duktiga forskare och föreläsare i Sverige rekommenderas Jan Hylén, Christian Lundahl, Anders Jönsson, Anna Karlefjärd, Per Måhl m.fl. Fyra erkänt duktiga skolutvecklare som jobbat mycket med att implementera formativ bedömning i större skala är bland annat Anders Holmgren på Lin Education, Ingela Lundh och Sandra Svensson på GR Utbildning eller Lena Göthe på Plus Pil Skolutveckling.

Central samordning med fokus på pedagogisk utveckling

För att lyckas med implementering bör det finnas en central skol-/utvecklingsledare som ansvarar för att samordna arbetet för skolledare, samtalsledare och lärare i kommunen. Den centrala samordningen bör organiseras i en styrgrupp som består utav representanter från alla delar av styrkedjan, och som träffas på kontinuerlig basis. Fokus i arbetet ska bygga på att stärka det pedagogiska ledarskapet och stödja utvecklingen av lärares professionella lärande och utveckling utifrån ett elevperspektiv. Alla skol-och kompetensutvecklingsinsatser bör syfta till att höja kvalitén i undervisningen för att förbättra elevernas lärande och skolans måluppfyllelse.

Implementering av formativ bedömning

Formativ bedömning bygger på de tre frågeställningarna Vart ska vi? Var är vi? Hur tar vi oss vidare? Tre aktörer, läraren, klasskamraterna och eleven som kan sammanfattas i en modell (fem nyckelstrategier) som framtagen av Dylan Wiliam. Modellen kan användas för arbetet med lärares professionella lärande och utveckling och arbetet med implementeringen av kollegialt lärande. Där blir de tre huvudaktörerna skolledaren, arbetslagen och lärarna istället.

Fem nyckelstrategier, tre aktörer och tre frågeställningar

Det är viktigt dock att poängtera att det inte handlar om vilka lärare som känner till flest undervisningsmetoder-, modeller- eller tekniker. Det går inte att bedriva ”undervisning på recept” menar John Hattie. Det handlar om att lärare behöver känna till olika lärstrategier och kunna växla mellan dessa strategier för att anpassa sin undervisning. Det finns fem nyckelsstrategier som bygger på varandra. Till varje strategi så finns det en grundtanke och ett antal undervisningstekniker. Teknikerna fungerar under vissa förutsättningar. De tekniker som lärare väljer är beroende på vilken effekt man vill uppnå. Man väljer en viss teknik för att man vill uppnå en viss effekt.

Uppstarten av implementeringsprocessen

En gemensam uppstart för implementeringen av formativ bedömning rekommenderas och att tydliggöra vilka förväntningar som finns de olika aktörerna i skolans styrkedja. Det rekommenderas även att bjuda in ”extern expertis” som genom en föreläsning kan bidra med en teoretisk referensram, tips på undervisningstekniker och inspiration. Timperley menar dock att externa föreläsare kan ge information eller inspiration, men att det sällan leder till några större förändringar i lärarens undervisning. Det är därför viktig att det finns en modell som kan stödja för implementeringen av formativ bedömning genom kollegialt lärande.

Stöd för implementering

Det finns en rad olika modeller för implementeringen av formativ bedömning. De mest erkända och kanske mest använda är Embedding formative assessment packs som är utvecklad av Leahy & Wiliam, 2010. Modellen har översatts till svenska av bland annat Huddinge kommun och Borås stad. Lin Education erbjuder även samma processtöd och Natur och Kultur kom ut med en liknande produkt som lanserades under januari månad.

Modell för forskningsbaserat arbetssätt 

Vetenskaplig grund innebär enligt Skolverket att implementering bör utgå från en modell som bygger på forskning, beprövad erfarenhet och evidens inom området. Modellen som använts flitigt är Wiliam och Leahys TLC-modell (Teacher Learning community) för implementeringen av formativ bedömning och kollegialt lärande. Borås stad var en utav de första i landet att göra en storskalig satsning inom området. Det finns flera kommuner som valt att arbeta efter samma modell. En utvärdering från Borås stad som är gjort av Anders Jönsson, Christian Lundahl, och Anders Holmberg finns sammanfattad här.

Ledord för implementeringen

Långsiktighet, hållbarhet, och uthållighet är ledord i utvecklings- och förändringsprocesser inom området. Skolverket beskriver att förändringar inom utbildningsväsendet tar sju år, Skolpolitiker, förvaltning, skolledare och lärare måste ha tålamod och hålla i, hålla ut och hålla kvar innan de ser effekter. Att utveckla ett förhållningssätt, förändra en skolkultur och bryta traditionella undervisningsmönster tar tid. En utmaning är hur man i förändringsprocesser hanterar motstånd, prioriteringar och lärares spridda kunskaper, erfarenheter samt vilja att delta i förändringsprocesser. Tidsbrist, arbetsbelastning, och brist på organisation eller ledarskap kan vara några av flera utmaningar som kan bidra till att hämma utvecklings- och förändringsprocesser. Mycket talar om vikten av att skapa permanenta och återkommande lärträffar för att arbetet ska kunna ge effekt.

Utvärdering och uppföljning

Implementeringen av formativ bedömning bör ske på kontinuerlig basis genom att styrgruppen träffas och följer upp utvärderingar från implementeringen. Det bör även finnas en möjlighet att samordna uppföljningen och utvärderingen på centralt nivå genom enkätundersökning, lärstämma, klassrumsobservationer etc. En modell som är intressant att titta på är Svedala kommuns som valt att låta både lärare och elever göra en enkät. Svaren följs upp genom att jämföra lärarnas och elevernas svar. Implementeringen kan även följas upp på arbetslagsnivå genom att granska dokumentationsmallar och på lärarnivå vid medarbetarsamtalet.

Hoppas att ni haft lite nytta utav denna sammanfattning. I nästa inlägg tänkte jag sammanfatta några case som skolledare, arbetslag och lärare bör diskutera innan man gör en gemensam satsning på formativ bedömning.

Undervisningstips Del 7 Återkopplingens tre frågor

Återkoppling i undervisningen

Nyckelstrategi tre handlar om att ge eleverna framåtsyftande återkoppling (respons) som för lärandet framåt. Framåtsyftande återkoppling har bland de största effekterna (oavsett skolform) på elevernas studieresultat enligt Hattie (2011). För att återkopplingen ska ge en positiv effekt så finns det ett antal kriterier som lärare bör utgå från om återkopplingens innehåll, format och tid. Lärare lägger ner mycket tid för att ge eleverna en utförlig återkoppling. Frågan är vem och vill vilken nytta om eleverna inte förstår återkopplingen eller får tid att bearbeta den? I fyra blogginlägg framåt reder vi ut grundarna för effektiv återkoppling utifrån tre frågeställningar, återkopplingens effekt på olika nivåer, och när och hur effektiv återkoppling bör utformas för att vara effektiv. Avslutningsvis kommer ett blogginlägg om hur återkopplingen från elever till lärare kan använda för att utveckla lärares professionella lärande av undervisningen. Det kommer även komma upp konkreta exempel på olika digitala verktyg och undervisningsmetoder som kan användas för att ge effektiv återkoppling genom lärarbedömningar, sambedömningar, kamratbedömningar och självbedömningar.

Tre återkopplingsfrågor

Effektiv återkoppling bygger på att eleven/lärares ska besvara dessa tre frågorna är; Vart är jag/eleven på väg? Var befinner jag/eleven mig/sig nu? Och Hur går jag/eleven vidare? Syftet är att minska glappet mellan det önskade läget och elevernas nuläge genom att tillhandahålla formativ bedömning. Dvs framåtsyftande återkoppling om olika lärstrategier som för lärandet framåt. ”Bedömningens viktigaste funktion handlar om att generera återkoppling som genererar ett agerande utifrån vart de är på väg, hur de ska komma dit, och vad som kan bli nästa steg.” (Hattie, 2011, sid 171).

Här sammanfattas de tre frågeställningarna om effektiv återkoppling.

Vart är jag på väg? (Feed Up)

Den första frågeställningen berör lärares förmåga att ge återkoppling om lärandemålen och bedömningskriterier för eleverna i undervisningen. ”Eleverna behöver veta vad som är viktigt och vad det är de förväntas lära sig. Lärandemål och bedömningskriterier är inget som eleverna skall behöva gissa sig till.” (Jönsson, 2013, sid 56). Forskning (Lundahl 2013) visar på att elever som är medvetna om lärandemål och bedömningskriterier blir skickligare på att lösa uppgifter, gör färre misstag och utvecklar sin självreglerande kompetens snabbare. Återkopplingen ska hjälpa eleverna att identifiera en riktning om önskat läge och ska besvara frågeställningen vart är jag på väg (målet)? Eleverna behöver veta hur långt de kommit i relation till de långsiktiga målen och det önskade läget.

Var befinner jag mig? (Feed Back)

Andra frågeställningen handlar om att ge eleverna återkoppling om var de befinner sig i sin lärandeprocess i relation till start- och slutpunkten (Hattie 2011). Läraren behöver ge eleverna återkoppling om framsteg och framgångskriterier i deras lärprocess i förhållande till lärandemål och bedömningskriterier. Flera forskare förespråkar att lärare använder sig utav snabba och effektiva bedömningar för att samla in information och synliggöra var eleven befinner sig i sin lärandeprocess.  Återkopplingen ska ge information om vilka anpassningar (alternativa strategier) som behövs för att göra inlärningen och undervisningen mer effektiv och ändamålsenlig samt ligga till grund för den sista frågeställningen.

Hur går jag vidare? (Feed forward)

Den tredje frågan bygger på att ge eleverna en återkoppling om en riktning kring hur de kan minska avståndet mellan deras nuvarande förmåga (nuläge) och den förmåga som undervisningen syftar till att utveckla (önskat läge). Återkopplingen ska innehålla framåtsyftande information om vad som är nästa steg i lärandeprocessen. För att återkopplingen ska kvalificeras som formativ måste läraren ge eleverna en möjlighet till bearbeta sin återkoppling och kombineras med en undervisning som motsvarar bedömningen, Balan och Jönsson (2013). Dylan Wiliam (2013) menar att om eleverna inte ges möjlighet att bearbeta responsen kan den inte betecknas som återkoppling (formativ), utan endast som information (summativ) till eleverna.

Undervisningsteknikers syfte och effekt

Undervisningstekniker som referenspunkt

Undervisningstekniker kräver en teoretisk förankring och förståelse i kombination med ett kollegialt lärande för att kunna uppnå stora effekter för elevernas lärande och skolans måluppfyllelse. Därför rekommenderas att de olika teknikerna prövas tillsammans inom ett kollegium med en teoretisk referensram som utgångspunkt för att de skall maximera elevernas lärande och utveckling.

Det är viktigt att understryka att undervisning är en komplex miljö. Det finns inga färdiga svar, recept, lösningar eller universalmetoder. Skolor, klasser, elever och lärare har olika behov och förutsättningar, det finn inga universallösningar eller undervisningstekniker som passar i alla klassrum.

Lärare kan inte bedriva ”undervisning på recept”, det finns inga mirakelmetoder i skolan. John Hattie (2012) menar att det är ett samspel mellan olika strategier, metoder och faktorer som påverkar elevernas lärande. Alla undervisningstekniker måste anpassas utifrån elevernas behov och vad de befinner sig i sin lärprocess. Dylan Wiliam och Helen Timpeley bekräftar Hatties tankar, det handlar inte om vilka lärare som känner till flest undervisningstekniker (metoder, modeller, tekniker digitala verktyg etc). Det viktiga är känna till olika lärstrategier och att kunna växla mellan dem. Wiliam menar att det finns fem strategier, inom varje strategi finns det olika tekniker. Lärare behöver känna till olika lärstrategier och tekniker för att kunna göra anpassningar i undervisningen utifrån elevernas behov. Lärare måste välja undervisningstekniker beroende på vilken effekt man vill uppnå.

Vetenskap och beprövad erfarenhet om olika undervisningstekniker kan endast fungera som referenspunkter med vars hjälp lärare kan reflektera över sin undervisning. Vad man gör och varför man gör det man gör när det som händer händer. De frågeställningar som måste vara centrala oavsett vilka undervisningstekniker som lärare prövar är:

  1. Vad finns det för koppling till läro-, ämnes- och kursplaner?
  2. Vad är syftet med att använda denna undervisningsteknik?
  3. Vilken effekt vill jag uppnå genom att använda denna undervisningsteknik?
  4. Hur kan det bidra till utveckla elevernas lärande?
  5. Vilka anpassningar (förändringar) måste göras i undervisningen?

Litteraturtips inom kollegialt lärande

Vi har gjort en sammanställning av en litteraturförteckning, artiklar och forskningsöversikter inom skolutveckling i allmänhet med kollegialt lärande i synnerhet.

Nedan presenteras även en litteraturförteckning, artiklar och en rad forskningsöversikter som vi kan rekommendera för dig som vill fördjupa inom skolutveckling men framförallt kollegialt lärande. Har ni tips på ytterligare litteratur som saknas och som ni rekomenderar. Kontata oss eller skriv en kommentar i kommentarsfunktionen.

Hattie, John (2012) Synligt lärande för lärare, Natur och kultur

Håkansson, Jan & Sundberg, Daniel (2012). Utmärkt undervisning: framgångsfaktorer i svensk och internationell belysning, Natur & Kultur.

Kommunförbundet Skåne (2013) Tio forskningsbaserade principer för lärares professionsutveckling,Kommunförbundet Skåne

Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund ”(2006), Samtalskonst i praktiken

Lauvås, P., Lycke, K.H. & Handal, G. (1997). Kollegahandledning i skolan

Sherp, Hans Åke (2014), Lärandebaserad skolutveckling, Studentlitteratur

Sherp, Hans Åke (2004), Att leda lärande samtal

Robinson, Viviane (2015). Elevnära skolledarskap

Skolinspektionen (2012), Lektionsobservationer

Skolinspektionen (2010), Framgång i undervisningen En sammanställning av forskningsresultat som stöd för granskning på vetenskaplig grund i skolan, Skolinspektionen

Skolverket (2013) Forskning för klassrummet – vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i praktiken,Skolverket

Sveriges kommuner och landsting (2011), Synligt lärande, SKL

Skolverket (2011), Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet,

Timperley, Helen (2013), Det professionella lärandets inneboende kraft, Studentlitteratur

Wiliam Dylan & Leahy Siobhan (2009), Från lärare till skolor – om att införa formativ bedömning i större skala, Göteborg stad (2014 översättning)

Organisera och leda pedagogiska samtal

Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund har utarbetat ett häfte Samtalskonst i praktiken som bygger på Skolverkets skrift ” Vi värderar kvalitet – om självvärdering och lärares utvecklingsarbete”. I häftet presenteras ett antal samtalsmetoder (tekniker) för dialog, reflektioner och kunskapssökande. Dessa samtalsmetoder kan anpassas utifrån lokala förutsättningar och användas för att organisera och leda pedagogiska samtal i ett kollegialt lärande.

Författaren Eva-Lena Embretsen (2006) framhåller i texten att lärares reflektion behöver ske i strukturerade former. För att bedriva ett professionellt lärande behöver lärare utveckla ett gemensamt yrkesspråk. I ett kollegialt lärande samtalar man inte om eleverna, eller om undervisningen i sig, utan om vilken effekt den får på elevernas lärande och utveckling menar Helen Timperley i sin bok ”Det professionella lärandet inneboende kraft” (2013).

Lärande organisation och lärande pedagogiska samtal

Skolan behöver utformas utifrån en lärande organisation och organiseras för lärandet. T.ex. genom pedagogiska samtal som leds av en samtalsledare. Pedagogiska samtal bygger på ett kollegialt lärande och erfarenhetsutbyte inom ett lärarkollegium. Samtalen sker under organiserade former där lärarna får möjlighet att samtala och reflektera över sitt eget och gruppens erfarenheter från undervisningen.  Samtalen bygger på dialog (istället för debatt och diskussion) om det som lärare erfar i klassrummet. Genom att lärare får möjlighet att sätta ord (verbaliseras) på sina erfarenheter blir deras tysta kunskaper och erfarenheter en tillgång och möjlighet till lärande. Kollegialt lärande och erfarenhetsutbyten förutsätter att en pedagogisk samtalsledare leder och organiserar dialogen.

”Kom igång och håll igång”

I skriften lyfts det fram ett antal framgångsfaktorer för att organisera och leda pedagogiska samtal. Uthållighet och långsiktighet är nyckeln till framgång. Arbetet behöver förankras hos skolledarna. Då dessa är ansvariga för att organisera och skapa förutsättningar för de lokala skol- och kompetensutvecklingsinsatserna. Centralt måste det finnas en utvecklingsledare och lokala samtalsledare som driver arbetet framåt. Det måste finnas en balans mellan styrning, delaktighet och inflytande med tydliga mål och förväntningar på samtliga nivåer. Det är lika viktigt för samtalsledarna som för lärarna att träffas i ett kollegialt lärande och erfarenhetsutbyte, menar Timperley (2013).

Pedagogiska samtal

Lärares samtal och reflektion sker ofta genom informella samtal i och möten mellan grupper som fokuserar på planering av kommande aktiviteter. Scherp (2014) kallar det för en ”görande kultur”. ”Lärande kulturen” bygger däremot på att lärare systematiskt träffas i formella möten och diskuterar och utbyter erfarenheter, drar slutsatser och diskuterar forskningsrön och utbyter erfarenheter från undervisningen. För att främja ett kollegialt lärande och möjligheter till att systematiskt utbyta erfarenheter inom ett kollegium, så krävs det att lärarnas arbete i grupper organiseras av samtalsledare framhåller Hans Åke Scherp (2003).

Pedagogiska samtal präglas av ett tillåtande och utmanande samtalsklimat för att fördjupa och utveckla lärares egna såväl som varandras föreställningar. Samtalen bör ske med utgångspunkt hos elevernas lärande och utveckling i fokus, de genom strukturerande och återkommande samtalsmodeller som utgår från lärares erfarenheter från klassrummet. Pedagogiska samtal kan även ske utifrån ett underlag av lektionsobservationer, elevenkäter, fortbildningsinsatser, forskningsöversikter och litteraturseminarier.

Ett pedagogiskt samtal inbegriper inte en dualistisk kunskapssyn om rätt och fel, sant eller falskt, bra eller dåligt. Samtalet ska leda till en fördjupad dialog och förståelse av deltagarnas personligt valda teorier om sin undervisning och syn på elevernas lärande. I ett pedagogiskt samtal ses variation och olikheter i erfarenheter och uppfattningar som en tillgång och utgör en viktig förutsättning för ett fördjupat lärande. Samtalen präglas av möjligheten för samtalsledaren och deltagarna i lärgruppen att ställa de som Scherp (2014) kallar för ”öppna förståelsefördjupande frågor”. Frågorna används för att utmana och utveckla förståelsen och för att fördjupa lärandet. Ett pedagogiskt samtal bör dokumenteras fungerar som ett stöd i de långsiktiga utvecklings- och förändringsarbetet. Dokumentationen bidrar till att infria skollagens krav på systematiskt kvalitetsarbete och en skola på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Att leda kollegiala lärande och pedagogiska samtal

Ett kollegialt lärande måste utgå från hur lärare i sin undervisningspraktik kan maximera elevernas utveckling och lärande. För att bedriva ett professionellt lärande och utvecklingsarbete behöver vi utveckla ett gemensamt yrkesspråk, skapa förutsättningar för att leda professionella samtal och organisera ett kollegialt lärande. För att kunna leda pedagogiska samtal presenteras här ett antal förutsättningar för att kunna organisera dem.

Samtalsledarens stöd från skolledningen

Samtalsledaren utses av skolans ledningsgrupp och behöver ha ett tydligt stöd och förtroende från skolledningen. Deltagare i lärgrupperna ska känna till vilket uppdrag, förväntningar och mandat som skolledningen har gett samtalsledarna. Skolledningen bör även vara tydlig i att informera om det övergripande syftet och målet med det kollegiala lärandet och de pedagogiska samtalen.

Skolledningen måste aktivt delta och skapa förutsättningar för att organisera möjligheter (tid och resurser) till ett kollegialt lärande och lärares erfarenhetsutbyten. Skolledningen behöver även skapa förutsättningar för utveckla samtalsledarnas lärande, och möjlighet till regelbundna systematiska möten med skolledningen. Mötena ger en möjlighet för skolledningen och samtalsledarna att bilda sig en helhetsuppfattning om skolans utvecklings- och förändringsprocesser. Samtalen mellan samtalsledarna bidrar även till att kunna sprida gemensamma kunskaper och erfarenheter inom kollegiet. Skolledarna behöver agera som lärande ledare och förändringsagenter genom att utöva ett aktivt pedagogiskt ledarskap. De behöver fungera som en katalysator genom att leda samtalsledarnas och lärarnas lärande och ge dessa möjlighet att utveckla sin undervisningspraktik. Det finns tre roller som enligt Helen Timperley (2008) är avgörande för att bedriva ett långsiktigt utvecklingsarbete. Det handlar om att skapa en gemensam vision och målbild samt hitta bevis för framsteg. Skolledarna behöver leda, organisera och stödja möjligheter till lärares professionella lärande och utveckling.

Samtalsledarna inför mötet

Samtalsledarna bör i samråd med gruppen besluta om vilket område/utbildningsmodul alternativt fråga/problem som skall behandlas under mötet. Det bör även framgå på vilket sätt gruppmedlemmarna skall förbereda sig inför detsamma. Det kan handla om att läsa en text, titta på en film, göra en observation i klassrummet eller elevintervjuer etc. Samtals-ledaren måste även i förväg informera om mötets olika aktiviteter, samtalsordning, dokumentatör, observatör och skicka ut övrig information till deltagarna.

Samtalsledarens uppgifter under samtalet

Samtalsledaren ansvarar för att leda samtalet utifrån uppsatta ramar och regler genom att utse en observatör och dokumentatör. Samtalsledaren skall vidare fördela talutrymmet, samtalsordningen, utveckla och utmana gruppens förståelse, ge konstruktiv kritik framåtsyftande återkoppling samt främja ett tillåtande och öppet arbets- och samtalsklimat. 

Leda och upprätthålla struktur

Samtalsledarens uppgift är att leda mötet och gruppens samtal utifrån en på förhand bestämd mötesstruktur. Vidare ansvarar personen för att mötet organiseras utifrån en given samtalsmodell/metod. Samt att att deltagarna i gruppen följer de på förhand givna ramverket vad gäller normer, regler och rutiner som finns och att för utveckla, fördjupa och föra samtalet framåt.

Talutrymme

Samtalsledarens uppgift är att fördela ordet jämt under mötet (taltid och återkoppling). Samtliga deltagare måste få ” äga sig egen tid” och ges en möjlighet till aktivt deltagande och inflytande under de olika punkterna som avhandlas under mötet.

Samtalsordning

Vidare är det samtalsledarens uppgift är att låta samtliga deltagare ”äga sin egen samtalstid”. Samtalsledaren kan på förhand välja att skicka ut en samtalsordning, Alternativet är att låta deltagarna fritt välja samtalsordning under mötet. Det under förutsättning att samtalsledaren tydligt påvisar att alla deltagare förväntas delta aktivt i samtalet och att det finns ett avsatt talutrymme (samtalstid) för samtliga deltagare.

Utmana och utveckla deltagarnas förståelse

Den pedagogiska samtalsledaren och medlemmarna har en gemensam uppgift att utveckla och utmana varandras förståelse genom att ställa förståelsefördjupande frågor. Syftet är att synliggöra och tydliggöra deltagarnas föreställningar och rådande antaganden som ett underlag för lärande. Genom att ställa frågor fördjupas den egna såväl som varandras förståelse och lärandeprocess. Förståelsefördjupande frågor är korta och öppna frågeställningar som ofta börjar med Vad, Hur, Vem och När. Varför-frågor bör undvikas. Vill man läsa mer om förståelsefördjupande frågor rekommenderas Hans Åke Scherps skrift ” Att leda lärande samtal”.

Konstruktiv framåtsyftande återkoppling

Samtalsledaren uppgift är att leda konstruktiva och framåtsyftande samtal som för lärandet framåt. För att återkopplingen skall vara konstruktiv så kan samtalsledaren eller deltagarnas återkoppling ske utifrån fyra steg. 1. Lyfta fram positiva delar (framgångsfaktorer). 2. Ställa förståelsefördjupande frågor. 3. Beprövade erfarenheter och evidens (tips, idéer, lösningar på utvecklingsområden). 4. Vetenskaplig grund (filmer, litteratur mm).  

Tillåtande och öppet arbets- och samtalsklimat

För att kunna bedriva konstruktiva samtal måste deltagarna kunna ge och ta konstruktiv återkoppling. De måste ges utrymme för misslyckanden. Det ställer krav på samtalsledarens förmåga att skapa ett tryggt, öppet och tillåtande samtals- och arbetsklimat. Vet deltagna på förhand mötesstruktur, samtalsordning och talutrymme så främjar det deras möjligheter att förbereda sig väl, vilket skapar en bra utgångspunkt för samtalet.

Efter lärgruppsmötet

Dokumentatören sammanställer sina mötesanteckningar som skickas ut till samtliga deltagare. Dokumentationen läggs ut på den gemensamma plattformen. Det blir en kollektiv angelägenhet och tillgång för kollegiet. Vill ni ha mer tips rekommenderas att ni tar del av litteraturlistan för kollegialt lärande.

Principer för lärares professionsutveckling

Kommunförbundet Skåne har gjort en sammanfattning av Helen Timperleys forskning om ”Teacher professional learning and development” där hon summerar tio forskningsbaserade principer för lärares professionella lärande.

Principer för lärares professionsutveckling

Principerna bygger på fyra antaganden om att elevernas lärande påverkas i hög grad av lärarens förmåga att undervisa, undervisningen är en komplex verksamhet och formas av ett antal faktorer (personliga teorier) om vad som skall läras ut och hur det skall läras in. Vidare bör lärares professionella lärande utformas i en undervisningskontext och utgå forskning inom området för att utveckla en djupare förståelse av teori och praktik. Den bör organiseras utifrån ett gemensamt ramverk och infrastruktur som främjar lärare och elevers metakognitiva och självreglerande förmåga som har positiv effekt på elevernas lärande.

Tio principer för professionsutveckling

Princip 1 beskriver att lärares professionella lärande och utveckling måste ha sin utgångspunkt och fokus på elevernas lärande. Lärare behöver blir experter att se samband mellan undervisningsmetoder och elevresultat som ett mått på att utvärdera sitt eget och varandras lärande. Långsiktigt leder arbetet till att lärare utvecklar sin effektivitet och förmåga till självreglering av den egna undervisningen.

Princip 2 bygger på att lärares kunskaper och färdigheter som utvecklas i den egna undervisningspraktiken är mest effektiva för att utveckla elevernas lärande och studieresultat. Lärares professionella lärande och utveckling av sin undervisningseffektivitet bör fokusera på kontextspecifika metoder som främjar lärandeaktiviteter som vilar vetenskaplig grund och principer för effekt undervisning.

Princip 3 bygger på att lärares professionella lärande utifrån teoretiska kunskaper och praktiska färdigheter behöver integreras i lärares egen undervisningspraktik. Syftet är att främja deras djuplärande och undervisningens effektivitet genom att samla in bedömningsinformation.

Princip 4 är att lärares professionsutveckling behöver utgå från vilka kunskaper och färdigheter lärare behöver utveckla för att främja elevernas lärande.  Lärare behöver utveckla sina självreglerande färdigheter, sin bedömarkompetens och strategier inom formativ bedömning för att identifiera Vart är eleverna på väg? (lärandemål), Var befinner sig eleverna nu? (nuläge), och Hur tar sig eleverna vidare? (strategival) och olika sätt att utvärdera undervisningens effektivitet och elevernas lärande.

Princip 5 utgår från att lärare behöver ett flertal tillfällen över tid för att utveckla sin undervisningspraktik och bör utformas utifrån lokala behov och förutsättningar och en lärandemiljö som bidrar till att utmana rådande föreställningar och antaganden. Lärtillfällena bör präglas av ett tillitsfullt arbets-, samtals- och lärandeklimat. Engagemang är viktigare än frivillighet vid professionsutveckling, därför bör dessa utvecklingsinsatser fokusera på att framkalla lärarnas engagemang genom att låta dem identifiera problem från den egna undervisningen och erbjuda möjligheter att lösa dem.

Princip 6 för professionellt lärande framhåller vikten av att utgå från lärares befintliga föreställningar och rådande antaganden om elevers lärande. Målet är att utveckla deras förståelse för begräsningar av den nuvarande undervisningspraktiken och de ”nya” idéerna. För att främja förändringar förespråkas en cyklisk process där lärares rådande föreställningar utmanas genom att erbjuda alternativa validerade undervisningsaktiviteter som genomförs genom mindre förändringar i undervisningen.

Princip 7 beskriver att lärares professionella lärande bör integreras i det kollegiala lärandet, vilket har en positiv inverkan på elevernas lärande, där effekten av det kollegiala lärandet används som ett mått för att se förhållanden mellan undervisning och elevernas resultat. Kollegialt lärande innebär att lärare på ett strukturerat och återkommande sätt med fokus på elevernas lärande får möjlighet att diskutera, reflektera, lösa problem och fördjupa sitt eget och varandras lärande.

Princip 8 redogör för vikten av att använda sig utav extern expertis för att utmana lärarnas rådande antaganden och föreställningar och visa på nya möjligheter på undervisningsmetoder som kan leda till förbättrade studieresultat. Experterna kan vara interna skolutvecklare, rektorer, förestelärare eller personer med en viss expertkunskap alternativt externa utbildningssamordnare.

Princip 9 bygger på att skolledare behöver utöva ett aktivt ledarskap och delaktighet i arbetet med och skapa förväntningar på skolans utvecklingsinsatser och lärarnas möjligheter till professionellt lärande. Tre roller är avgörande för att bedriva ett långsiktigt utvecklingsarbete. Det handlar om att skapa en gemensam vision och målbild samt hitta bevis för framsteg, de behöver leda, organisera och stödja möjligheter till lärares professionella lärande och utveckling.

Princip 10 bygger på att skapa långsiktiga och hållbara organisatoriska förutsättningar och en infrastruktur som stödjer självreglerande utvärderingar för att kunna bibehålla kraften. Lärarna behöver få möjlighet att utveckla sin självregeringsförmåga att ständigt följa upp och utvärdera undervisningens effektivitet och att kontinuerligt göra förbättringar i den egna undervisningspraktiken. Ledare och lärare behöver systematiskt samla in och analysera bedömningsinformation utifrån tre formativa fraser. ”Vart är vi på väg?” (lärandemål) ”Var befinner vi oss?” (synliggöra lärandet) och ”Hur tar vi oss vidare?” (framåtsyftande återkoppling)

Systematiskt kollegialt lärande

Skolverket släppte nyligen ett nytt stödmaterial om Kvalitetsarbete i praktiken. Stödmaterialet presenteras i korthet här och kan bidra till att systematisera det kollegiala lärandet.

Det systematiska kvalitetsarbetet är inskrivet i skollagen och det finn även tydliga kopplingar till skola som ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Syftet med det systematiska kvalitetsarbetet är att identifiera, prioritera, samtala och skapa delaktighet om måluppfyllelsen och utvecklingsområden i relation till de nationella målen. Kvalitetsarbetet består av en cyklisk process där man skal l följa upp, analysera, dokumentera, planera och utveckla utbildningen och undervisningen men målet att öka eleverna måluppfyllelse. För att organisera och strukturera kvalitetsarbetet så delas det upp i fyra processer med utgångspunkt från fyra frågeställningar ”Var är vi?”, ”Vart ska vi?”, ”Hur gör vi?” och ”Hur blev det?

Var är vi?

Det systematiska skol-och kompetensutvecklingsarbetet inleds med att identifiera ett nuläge genom att följa upp resultat och måluppfyllelsen (nationella prov, slutbetyg) i relation till de nationella (kommunen och riket) styrdokumenten. Resultatet (betygsmatriser, samtal, protokoll, lektionsobservationer, lärar-, elev- och föräldraenkäter) skall även följas upp utifrån lokala förutsättningar (ämne, -klass, -skol och förvaltningsnivå) i relation till nationella styrdokumenten och lokalt beslutade mål fått för effekter för genomförda utvecklingsinsatser. Elevernas utbildning och undervisning (organisering, arbetssätt, delaktighet, undervisningsklimat, bedömningssituationer mm) skall även följas upp i jämförelse med de nationella styrdokumenten.

Resultatet ska följas upp i en nulägesbeskrivning för att identifiera utvecklingsområden och förutsättningar (styrning, ledning, organisation, resursfördelning, kompetensutveckling, lokaler, arbetsmiljö) för att genomföra det pedagogiska uppdraget och vilka förutsättningar som behöver förbättras.

Vart ska vi?

Utifrån arbetet med att identifiera ett nuläge att följa upp kvalitetsarbetet i en nulägesbeskrivning så skall det göras en nulägesanalys och bedömning av elevernas resultat och hur undervisningen bedrivits (bakåt) och vad som behöver utveckla (framåt). Nulägesanalysen är ett underlag, jämföra och bedömakvaliteten och påverkansfaktorer (interna och externa faktorer) som bidragit till resultaten i förhållande till uppdraget och de nationella målen. I nulägesbedömningen skall man tolka, förklara, problematisera och kritiskt granska varför det ser ut som det gör och vilka påverkansfaktorer som bidragit till de nuvarande resultaten. Nulägesbedömningen är utgångspunkten för det fortsatta utvecklingsarbetet och prioriteringar för utvecklingsinsatsers mål och förväntade effekter i förhållande till de nationella målen.

Hur gör vi?

När nulägesbedömningen är genomförd så skall kommande utvecklingsinsatser planeras utifrån hur arbetet ska genomförs, följas upp och utvärderas utifrån de uppsatta målen och förväntade effekter. Iplaneringen(mål, arbetssätt, metoder, resurser, aktiviteter, uppföljning och utvärdering) skall det finnas en koppling till vetenskap och beprövad erfarenhet samt en möjlighet för delaktighet och inflytande från elever och personal. Genomförandet behöver följas upp för att säkerställa att man är på rätt väg i förhållande till målet och reflektera över framgångsfaktorer, utvecklingsområden och eventuella justeringar som behöver göras i utvecklingsarbetet. Det kan med fördel göras genom kollegialt lärande där deltagna gör delaktiga i utvecklingsarbetet genom att det integreras som en del i den dagliga undervisningen. Utvecklingsarbetet behöver det skapas rutiner och former för att dokumentera(protokoll, loggbok, foto, film) utvecklingsarbetet i syfte att kunna följa upp att arbetet ger de önskade effekterna över tid och för att kunna synliggöra framsteg samt göra utvecklingsarbetet till en kollektiv tillgång.

Hur blev det?

Utvecklingsarbetets uppföljning och utvärdering av resultatet i förhållande till de uppsatta målen och förväntande effekterna är en central del i del i det systematiska kvalitetsarbetet. Resultatet värderas i relation till de nationella målen i styrdokumenten och ligger till grund för en analys för att granska utfallet av utvecklingsarbetets effekter och reflektera hela processer Vad har vi lärt oss? Vilka effekter har vi uppnått och med vilket resultat? Vad borde vi fortsätta med respektive göra mindre av? Vad behöver vi vidareutveckla? Efter den avlutande analysen inleds arbetet med en ny cykel för det fortsatta utvecklingsarbetet med frågeställningarna Var är vi?”, ”Vart ska vi?” och ”Hur tar vi oss dit?”

Professionsutveckling utifrån teori och inifrån praktik

Det finns ingen bättre praktik än en väl beprövad teori. I det här blogginlägget summeras den första delen av två inlägg som berör forskning om kollegialt lärande och lärares professionella lärande och utveckling.

Inlägget är en del av en bloggserie om VARFÖR utvecklings- och förändringsprocesser bör bedrivas genom ett kollegialt lärande, VAD säger forskningen och HUR man kan organisera det kollegiala lärandet och lärares professionsutveckling. Här hittar ni en sammanfattning av forskningen inom området med länkar till de forskningsöversikter som ligger till grund för blogginlägget

Forskningsbaserat förhållningsätt och arbetssätt

Från 2010 så står det inskrivet i skollagen 1 kap. 5 § att ”utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet”. Det innebär att elevernas utbildning, undervisning och skolans arbete ska bygga på ett forskningsbaserat förhållningsätt och arbetssätt. Det riktar sig till samtliga nivåer och områden i skolans styrsystem från politiker, förvaltningschefer, skolledare till lärare och övriga medarbetare. För att reda ut begreppen har Skolverket, Skolinspektionen och Specialpedagogiska skolmyndigheten släppt en gemensam forskningsöversikt Forskning för klassrummet – vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i praktiken. I publikationen ger de en gemensam fördjupad beskrivning av begreppen. Skolverket har även gett ut att antal filmer om vad vetenskaplig grund[DN1] , beprövad erfarenhet ochevidens på utbildningsområdet kan innebära i skolvardagen. Skolverket sammanfattar begreppen på sinhemsida enligt följande:

”Vetenskaplig grund innebär att kritiskt granska, pröva och sätta enskilda faktakunskaper i ett sammanhang. Beprövad erfarenhet innebär att lärare stödjer sig på erfarenheter som prövats under en längre tid, som är granskad och dokumenterad. Evidensbaserad praktik inom utbildningsområdet och skolan betyder det att de metoder som lärare använder ska grunda sig på bästa tillförlitliga kunskap.”Skolverket (2013) 

Professionsutvecklingens två kompletterande perspektiv

I Forskning i klassrummet (2013) beskrivs att lärares professionsutveckling bygger på två konkurrerande perspektiv där lärares profession skall stärkas genom ett uppifrån och utifrån perspektiv där lärare betraktas som ”forskningskonsumenter”. Ett underifrån och inifrån perspektiv där lärare betraktas som forskningsproducenter genom att arbeta med beprövad erfarenhet. I lärares professionsutveckling behövs båda perspektiven och ses som komplementärer till varandra, båda är lika viktiga utifrån ett forskningsbaserat förhållningsätt och arbetssätt. Vetenskaplig grund kan bidra till att visa på faktorer som påverkar elevernas studieresultat och kan vara vägledande för arbetet och den beprövade erfarenheten kan fungera som reflektionsprocess för att utveckla utbildningen och undervisningen. Det finns inga färdiga recept eller universalmetoder utan arbetet med att utveckla en utbildning och undervisning bygger på komplexa miljöer och behöver anpassas till skolan lokala förutsättningar och utvecklas av professionen själva.

Professionsutveckling och kollegialt lärande

I Forskning i klassrummet (2013) framhåls även ett starkt stöd att bedriva systematiska skol- och kompetensutvecklingsinsatser över tid som bygger på kollegialt erfarenhetsutbyte, lärande besök tillsammans med extern expertis. Kollegialt lärande omfattar olika former av professionsutveckling. Det sker genom ett långsiktigt systematiskt strukturerat och återkommande utvecklingsarbete och bygger på att flera lärare i samråd med en samtalsledare diskuterar, reflekterar och kritiskt granskar sitt eget och varandras arbete tillsamman med en handledare. Inom området finns en rad olika metoder, modeller och verktyg som tex learning-/leassonstudies, lärande besök forskningscirklar mm. En stark förespråkare för kollegialt lärande som metod för professionsutveckling är Helen Timperley som menar att lärares professionella lärande och utveckling och skolor utvecklingsinsatser behöver utgå från att leda till förbättringar i elevernas lärande och skolans måluppfyllelse. Timperley har utvecklat en modell i form av en cykel för lärares professionella lärande och utveckling. Den undersökande och kunskapsmildande cykeln är indelad i fem olika steg:

  1. Elevernas behov
  2. Lärans behov
  3. Fördjupat lärande
  4. Förändring av undervisning
  5. Kontroll av resultat

Modellen för lärares professionella lärande och utveckling förklaras mer i detalj i kommande blogginlägg. Rektorn och det pedagogiska ledarskapet har en avgörande roll för att organisera, leda och utveckla arbetet som behöver utformat till en lärande organisation och präglas av ett tillitsfullt och utmanande arbets-och samtalsklimat. Timperley menar att det finns en stor inneboende kraft att utveckla lärares professionella lärande och faktorer i undervisningen som kan förändras för att förbättra eleverna lärande och utveckling och skolans måluppfyllelse. Timperley argumenterar för att endast förändringar som sker i klassrummet och i undervisningen leder till förändringar av elevernas lärande och utveckling och förbättrade elevresultat och måluppfyllelse. Förändringar för att förbättra måluppfyllelsen som sker i ett land, län kommunal eller fristående skolan måste leda till förändringar i klassrummet, annars sker ingen förbättring.

Från individuellt till kollegialt lärande

Välkommen till en bloggserie om kollegialt lärande. I en bloggserie på tre inlägg vill jag belysa VARFÖR utvecklings- och förändringsprocesser bör bedrivas genom ett kollegialt lärande, VAD säger forskningen och HUR man kan initiera och organisera det kollegiala lärandet.

Forskning har visat att läraren är den enskilt viktigaste faktorn för elevernas måluppfyllelse. I den svenska skoldebatten pågår en diskussion om tillgången på behöriga lärare, söktrycket och kvaliteten på befintliga lärarutbildningar och i dagarna kom även OECD med sin rapport om den svenska skolan. Den politiska debatten har tidigare präglats av fler nationella prov, tidigare betyg, ordning och arbetsro, högre lärarlöner och mindre administration som en lösning på de sjunkande resultaten i svensk skola. Mycket lite fokus riktas mot de påverkansfaktorer som har störst effekt på elevernas studieresultat, och som påverkar elevernas lärande mest, den faktiska undervisningen i klassrummet.

Forskaren John Hattie menar att vi tidigare riktat stort fokus på yttre skolstrukturella faktorers betydelse exemeplvis elevernas socioekonomiska bakgrund, föräldrarnas utbildningsnivå, ekonomiska resurser, klasstorlek och tillgång till fria skolval. Det är faktorer som har stor effekt på elevernas studieresultat om man tittar på Hatties effektforskning, men det är faktorer som lärarna inte direkt kan påverka . I den svenska skoldebatten riktas det allt för sällan fokus på faktorer i klassrummet och specifikt sådant som har att göra med själva undervisningen och det som lärare faktiskt direkt kan påverka. Hattie menar att lärare tidigare inte riktat fokus på sitt eget lärande, utan mer tid med att tala om för eleverna hur de ska arbeta, men talar allt mindre om vad de ska lära sig.

Stark kultur och lärotradition av läraren som ensam varg

Den svenska skolan har haft en stark tradition av ”stängda” klassrum. En skolkultur som präglats av att förskolechefer, rektorer, pedagoger och lärarkollegiet inte skall involveras i den enskilda lärarens arbete och vad som sker innanför klassrummet väggar och i den befintliga undervisningen. Lärare har historiskt sett varit ett ganska ensamt yrke där de enskilt suttit och reflekterat över elevers studieresultat från undervisningen i klassrummet. Reflektionsprocessen har skett på det individuella planet och har tidigare varit en personligt avgränsad angelägenhet, isolerad från de övriga lärarkollegiet. För att utveckla lärares professionella lärande och utveckling behöver lärarna öppna upp sina klassrum och deras reflektionsprocess integreras i det kollegiala lärandet och erfarenhetsutbytet för att synliggöras och därmed göras tillgängliga för hela lärarkollegiet.

Top-down eller bottom up?

Skolan har tidigare haft en stark tradition av att förändrings- och utvecklingsarbete initierats uppifrån och ett utifrånperspektiv från förvaltnings- eller ledningsnivå som en konsekvens av yttre faktorer så som politisk beslut. Allt för sällan initieras ett förändrings- och utvecklingsarbete som präglas av ett underifrån och inifrånperspektiv som fokuserar på skolans interna faktorer och lärarnas inre motivation. Hans-Åke Sherp diskuterar i sin bok Lärandebaserad skolutveckling att den traditionella “top-down”styrkjedjan för utvecklings- och förändringsprocesser  i har präglats av en utifrån styrning och ett uppifrånperspektiv som bygger på yttre motivation. Läraren ses som en utförare och utvecklas genom ett individuellt lärande i en görandekultur. I “bottom up” styrkjedja präglas utvecklings- och förndringsproceser av en inifrån styrning och underifrånperspektiv och bygger på inre motivation med läraren som medskapare i ett kollegialt lärande som präglas av en lärandekultur. Dylan William menar att top-down modeller för kompetensutveckling sällan får de önskade effekterna. Lärarna prövar de nya undervisningsmetoderna i sin undervisning men ofta så har dessa en relativt låg effekt då lärare och skolor har helt olika förutsättningar. William menar vidare att om lärarna själva får vara delaktiga i utformandet av deras professionella lärande och utveckling. Då kommer det med allt större sannolikhet att fungera.

Rektors roll och fokus på det pedagogiska ledarskapet

Det är alltså viktigt vem det är som tar initiativ till ett förändrings- och utvecklingsarbete och vilken möjlighet till delaktighet och handlingsutrymme som ges för lärarna. Lika viktigt är det att avsätta tid och resurser för förändrings- och utvecklingsarbetet genom regelbundna formella och informella möten. Det pedagogiska ledarskapet och rektorns roll att delta och engagera sig förändrings- och utvecklingsarbetet är avgörande för hur väl lärarkollegiet lyckas. Rektorn måste se sina medarbetare som sin klass likväl som lärare har sin klass och skapa förutsättningar för att organisera lärarnas professionella lärande och utveckling.

Politiker, förvaltning och ledningsrupper måste visa i handling att de prioriterar lärarnas professionella lärande och de förändrings- och utvecklingsprocesser som initieras. Rektors främsta och primära uppgift borde vara att se sin klass av medarbetare utvecklas för att eleverna i sin tur skall få en möjlighet att utvecklas så långt som möjligt, både som individer och kunskapsmässigt. Tyvärr bortprioriteras det pedagogiska ledarskapet pga rektorns arbetsbörda av administrativa uppgifter och möten. Denna utmaning beskriv mycket bra av Rektor Elsemarie Hallqvist i hennes blogg.

Rektorns behöver ta sitt ansvar för att i samråd med sin klass skapa förutsättningar och möjligheter för att organisera lärgruppsmöten, lärande besök (askultationer), lärande samtal i ett kollegialt lärande. Rektorn behöver tillsammans med sin klass utveckla en gemensam pedagogisk vision och verksamhetsidé som kan genomsyrar skolans utvecklings- och förändringsprocesser. Arbets- och samtalsklimat behöver präglas av öppenhet och lyhördhet där meningsskiljaktigheter och motstånd ses som en tillgång och grunden för att utmana den rådande skolkulturens normer och värderingar. Det är viktigt att som rektor hålla i, hålla ut och hålla kvar vid de utvecklings- och förändringsprocesser som initierats. Annars är risken att man blir vad Hans-Åke Sherp kallar för en ”kängruskola” som hoppas från projekt till projekt. Forskning visar att de skolor som lyckas utveckla en struktur för lärares professionella lärande och det kollegiala lärandet kunde se effekter redan efter åtta månader och efter tre år kunde man se mycket positiva effekter på elevernas studieresultat. Även de personer som gjorde ett visst motstånd visar stora positiva effekter för att de såg att arbetet gav synergieffekter på deras undervisning vilket underlättade deras arbete.

Kollektiva eller individuella skol- och kompetensutvecklingsinsatser?

Det finns relativt lite forskning som visar på att individuella fortbildningsinsatser för lärare har positiv effekt på elevernas studieresultat. Det finns desto fler starka bevis på att den kollegiala fortbildningen påverkar eleverna och kollegiets lärande positivt. Helen Timperley pratar om ett paradigmskifte inom hela fortbildningskulturen. Skolor har många gånger valt att satsa på traditionella fortbildningsinsatser där man bjuder in externa föreläsare. Lärare sitter passivt och lyssnar utan att arbetet följs upp med kollegiala reflektioner och diskussioner.  Många gånger så sker dessa ”inspirationsföreläsningar” utifrån helt andra ekonomiska, organisatoriska och tidsmässiga förutsättningar än den enskilda skolan.  Lärare skickas iväg på externa fortbildningstillfällen där de nya kunskaperna ofta stannar hos den enskilda läraren. Nya metoder, modeller eller pedagogiska verktyg som presenteras vid fortbildningsinsatser som sällan följs upp eller implementeras för att alla skolor och lärare har olika förutsättningar för att lyckas. De nyvunna kunskaperna följs ofta upp av rektor genom att fråga hur utbildningen var och blir sällan en tillgång för kollegiet. Forskning från bland annat Helen Timperley visar dock att det kollegiala lärandet och ett kollegialt erfarenhetsutbyte leder till större förändringar av kvalitén i lärarnas undervisning. Timperley menar att skol- och kompetensutvecklingsinsatser borde utgå från vilken effekt den får för elevernas lärande och studieresultat, inte på hur lärarens färdigheter utvecklas. Hon menar att lärares fortbildningsinsatser behöver utgå från lärares behov av att veta, inte någon annan persons behov av att berätta.

Paradigmskifte och nya arenor för professionella lärande och utveckling

Idag kan vi se en ny form av skol- och kompetensutveckling av informellt lärande som växer fram och via sociala medier. Då pratar man om det utvidgade kollegiet. På facebook finns det en rad olika grupper där lärare diskuterar, reflekterar och delar med sig av sitt arbete från den egna undervisningen. Några exempel på grupper är The Big Five, Flippa Klassrummet, Bedömning för lärande och IKT-verktyg. En komplett lista över Facebook-grupper hittar ni här. Twitter är en annan informell digital mötesplats där det pågår en aktiv diskussion om skolutveckling och ”dela kultur” som kännetecknas av “sharing is Caring.” Under olika hashtags (#) som #skollyftet, #lärarlyftet, #digiskol, #skolchatt, #rektorschatt, #förskolechatt pågår det ständigt kollegiala diskussioner och erfarenhetsutbyten. XXX har satt ihop en lista på olika hashtags för det kollegiala lärande på Twitter.

Vi ser även en starkt växande trend med olika regionala eller kommunala (lokala) skol- och kompetensutvecklingsinsatser där man väljer att satsa på det kollegiala lärandet. Några utav de regionala initiativen är Pedagog Stockholm, Malmö, Dalarna och Värmland och kommunala initiativ som växt fram finns iKungsbacka, Svedala, Sigtuna och Göteborg. I det utvidgade kollegiet ser vi en stark trend av lärare som bloggar inom pedagogik och utbildning och som flitigt delar med sig av sina pedagogiska tankar. De bidrar då till skol- och kompetensutveckling inom sina områden för lärare som aktivt kan följa deras arbete. Några av många yrkesskickliga lärare som bloggar och är värda att följa ärKarin Brånebäck, Anne-Marie Körling, Kristina Alexandersons, Fröken Flipp, Daniel Barker, Helena Wallberg, Stefan Pålsson mfl. Här hittar du en lista över bloggande lärare.

I nästa blogginlägg kommer vi att beskriva HUR man kan organisera och arbeta med det kollegiala lärandet och bedriva lokala utvecklings- och förändringsproceser. Vill ni initiera arbetet med lokala skol-och kompetensutvecklingsinsatser inom kollegialt lärande rekommenderar vi att ni tar del av vårt SKOL-koncept. För mer information och våra utbildningsinsatser är ni välkomna att kontakta oss.

This entry was posted in Formativ bedömning, Kollegialt lärande, Skolutveckling and tagged , ,